Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Tur 10. Kalixfors -Kebnekaise.
Nedstigningen foretages utmed samma led som
uppstigningen under iakttagande av den största försiktighet
utför de stentäckta sluttningarna (att stiga nedför påfordrar
mången gång större varsamhet ån att stiga uppför), och
efter 3—5 timmar år man åter nere i Kebnekaisestugan.
Uthålliga turister kunna under nedstigningen lämpligen göra
den föga tidsödande bestigningen av Tuolpagorni (Utö.
5) och ett besök vid Sydjökelns tunga (Utfl. b) eller endera.
b) Den östra leden.
Denna led uppför Kebnekaises ö vägg har redan 1903
blivit funnen av Borg Mesch. Sedan dess har leden, såvitt
känt, icke blivit gången förrän 1919, då den danske läkaren
Th. S Gotmohnsen, utan kånnedom om att Borg Mesch gått
densamma, fann den och fäste allmänhetens uppmärksamhet
därpå.
Leden från stugan till ö Kebnekaiseväggen är mycket
lätt att gå. Uppklättringen genom klyftan i ö väggen
är däremot ingalunda »lätt» i samma mening som man
säger, att Åreskutan är lätt att bestiga, utan ställer vida
högre krav på bestigaren, och den bör bestämt avrådas för
icke fjäll vana personer utan förare. Den är emellertid väl
användbar för något vana och försiktiga bergbestigare och
är utomordentligt gen — den för nära nog linjerakt från
stugan till toppen — samt är både omväxlande och intressant.
Varje försök till bestigning, då klyftan är snöfylld, avrådes.
Från stugan går man i VNV-lig riktning upp mot den
dalgång, i vars övre del Kebnetjåkkoglaciären, ei angiven på kartan,
är belågen. Man håller sig på den vänstra sidan av den från isen
nedrinnande bäcken och gar över densamma på de snöfält, som
ligga nedanför glaciären. Sedan denna glaciär övergåtts, öppnas
utsikten mot den väldiga östra väggen, och man fortsätter över
Sydjökeln (Björlings jökel), över vilken man med lätthet
(jämförelsevis få sprickor) når fram till 0 väggen. Man håller sig
ganska nära jökelkantens stup v ned mot Kitteldalen.
Insteget i den så gott som lodrätt stupande klippväggen sker
på det ställe, där ett snöfält från jökeln sträcker sig upp mot en
"hylla" i bergväggen (en röd- och vitmålad stång markerar platsen
för insteget). Hyllan, omkr. 200 m lång, är belamrad med sten
och sluttar avsevärt mot h; den kräver pa mitten uppmärksamhet
och försiktighet. Den leder fram till en klyfta, som vidgar sig
uppåt och vars lutningsvinkel uppskattats till 50». Här kan man
klättra upp utmed både h och v sidan av klyftan.
Trappstegs-liknande klippformationer underlätta den branta stigningen.
Uppstigningen genom klyftan (omkr. 300 m höjdstigning;
omkr. 1 tim. 15 min,) är mycket målerisk. Man kommer upp på
Kebnekaisesluttningen något nedanför den lilla glaciär, som ligger
under högsta toppen (ett stenröse är rest vid klyftans översta
mynning). Nu omkr. >/» t. till toppen.
Första bestignlnen uppför den O väggen utfördes den 7 aug.
1901 av N. Flygare samt löjtnanterna Berg och Bntbäck. Huruvida
de använde sig av den nu skildrade klyftan, torde icke vara utrett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
