Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eva och Ester sprungo genast, men Nicka hade
så svårt att lämna sin lille nye bror ifrån sig.
Lina stannade i dörren och gjorde en liten omärk-
lig antydan åt henne att taga sig till vara för >»häxan?>,
men Nicka svarade med en liten trotsig och för-
smädlig min.
Zulamit var en täck och behaglig företeelse. Hen-
nes växt var mjuk och smidig, och hon rörde sig
snabbt och stilla. Hennes röst var mild och väl-
ljudande. Ögonen voro, som vanligt är hos hennes
ras, mera små än stora samt milt ljusbruna till
färgen. Kindknotorna voro utstående, hyn frisk,
klar och tämligen grov. Hon hade det vackraste,
mest tilltalande leende, och man märkte ej, att hen-
nes mun var rätt stor. Hennes mörka hår låg delat
mitt över pannan och föll i två tjocka flätor neråt ryg-
gen, försedda med tofsar, band och pärlor i lysande
färger; på huvudet bar hon en toppmössa av hög-
rött kläde. Hennes svarta klädeskolt med de
granna ränderna nedtill i gult, grönt och rött sam-
manhölls kring livet av ett skarlakansrött bälte,
försett med silverplättar, vilka skramlade när hon
rörde sig. Det varlille Nattis största glädje att lyssna
till detta sakta klingande ljud och att få betrakta
och leka med de glittrande pärlorna på Zulamits
långa flätor.
Det var genom underbara öden, som Zulamit
kommit ned till dessa trakter, så fjärran från hennes
hemland, de ödsliga lappfjällen. Men huru skulle hon
ha kunnat neka att följa med nu, när hennes unga
»fröken>, Veronika, landshövdingedottern, redan då
-hon gifte sig, nödvändigt ville ha henne med till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
