Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt nya hem, ehuru hon förgäves bad henne därom
den gången.
Veronika blev ju både rikt och präktigt gift, hen-
nes man kallades greve och det skulle vara så fint
och ståtligt bara detta, sades det där uppe i hem-
trakten. Barn hade hon nu, tre små flickor, som
skulle vara så vackra som änglarna på altartavlan
inne i staden. Många, många hästar och kor och
stora rikedomar ägde hon också nu, Veronika. Bråd-
störtat hade hon kommit på besök i sitt föräldra-
hem, när hennes far, landshövdingen, fick den svåra
sjukdomen och det därför telegraferades efter henne.
Förr, när hon var hemma och ogift, brukade hon
gå i skogarna och bergen långa vägar eller följde
med sin far, när han reste fram genom länet. Hon
klädde brudarna, som skulle vigas i lappkyrkan
på midsommardagen, och hon bar de små lappbar-
nen till dopet, rände på skidor om vintern i kapp
med lapparna och förstod deras språk och jojkande.+
Och >»kåka»++ kunde hon så bra som den bästa
fäbodstinta.
Frisk och hög och fin var hon med så granna,
milda ögon och ett så vackert ljud, när hon talade,
att alla ville följa och lyda henne.
Det blev därför stor fröjd på många håll där
uppe, när det spordes, att Veronika nu, efter att
inte ha varit hemma på långliga tider, skulle komma
åter till fadershemmet, där hennes far var änkling
sedan många år. Men ack, Veronika var icke lik
sig. Hög och fin och vacker var hon väl som förr,
> Så kallas ett särskilt slags lapsk sång.
"+ Locka kreatur, »joddla»,
Lille Lapp-Natti. 2:a uppl. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
