Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig lyste himmelens stjärnor klarare än hennes
ögon, Men ändå var hon icke som förr. Då lik-
nade hon en smärt, sviktande ungbjörk, som står
rak och hög på lågfjället med barken lysande vit
och löven glänsande av glimmande vårsol. Nu
däremot var det som om barken fått någon Osyn-
lig skada, som mattat ut trädet; glansen vår viken
bort ifrån det. Det var Veronikas många vildmarks-
vänner, som liknade henne vid ungbjörken och som
snart sågo att något hade tärt på den >älskeliga>;
men det var Zulamit, den lilla lappkvinnan, som
sen barnaåren varit rengeterska i fjällen och som
lärt att sjunga och dikta om allt vad hon såg, som
spanade ut orsaken: Veronika hade hela tiden där
nere i sitt nya och granna hem lidit av tärsjuka,
som är hemlängtan. Men nu skulle hon snart bli
bra, hade hon sagt, när hon fick vistas här uppe
i fjällets rena, präktiga luft,
Den unga grevinnan fick också dröja länge kvar
där uppe, ty hennes far blev endast långsamt bättre,
och dessutom hade hon så många där, vilka be-
hövde hennes hjälp och tröst, utom fadern. Bland
annat hade Zulamit fått en stor sorg.
Hennes syster, lilla Lisa, var gift sedan föga mer
än ett år tillbaka, och hennes man hade helt ny-
ligen en afton ränt ned sig i en vak och drunknat.
Lilla Lisa lämnade sitt barn, gossen, som var blolt
månadsgammal, kvar i kåtan på kvällen för att söka
efter den döde, ty hon led ej den tanken, att han
skulle stanna i det mörka, stygga vattnet. Men där
ute i den mörka kvällen blev även lilla Lisa borta
för alltid, och gossen var så utan både far och mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
