Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Släpp! Släpp Nicka, Lina. Hon är ju där för
att söka rätt på Natti, som är dränkt.»
>Fnåskighet>, ropade Lina. »Natti ligger ju där
uppe i barnkammaren och sover.»
Nicka släppte Lina.
»>Men jag ställde honom här i vattnet, och när
jag kom hit igen med Ester, var han borta.> Or-
den kommo avbrutna. Nicka var så upprörd av
sorg och vrede och rädsla, att hon knappt kunde
tala.
»Ja, stackars kräk, jag hörde honom skrika så
jämmerligt och sökte överallt efter honom; men
trädgårdsgrinden stod öppen, och, min skapare,
vad fick jag se, om inte Natti, det usla livet, som
kravlat sig opp och stod på alla fyra i vagnen,
färdig att häva sig ur och trilla ner i vattnet. Jag
trodde jag skulle få slag, så rädd blev jag! Jag ut
i dammen efter både vagn och gosse, och så smög
jag mig bakvägen upp i jungfrukammaren, så att jag
fick torrt på mig. Pojken var det ju ingen fara
med.»
>Nej, Lina!» skrek Nicka, »Lina är då den snäl-
laste människa på jorden !— Natti är då inte dränkt!
och jublande plockade Nicka upp sin hatt, som
simmade på vattenytan, varefter både hon och
Lina som ett par strandsatta sjöjungfrur släpade
sig upp ur dyn och fram mot gården med de våta,
gyttjiga klädesplaggen smygande sig tätt intill varje
lem.
De gingo bakvägen, och Lina höll ett strängt
förmaningstal till barnen att ej för någon män-
niska omtala vad som skett. De skulle bli »evigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
