Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänker jag. Han höll på alt flyga på mig, sist jag
var här, men nu är han väl ettervärre, för jag lärde
stallpojken, hur han skulle bära sig åt för att få
den riktigt ilsken.»
»Åh, är det därför?» sade Nicka, som genast steg
upp, förtjust att få övervara skådespelet med kalkon-
tuppens retande. — Han är så ond nu, att man
knappast törs komma in i kalkonhuset.»
»O, vad det är tråkigt att inte få gå ut i dag!”
sade Ester, och strax därefter viskade hon till Nicka:
»Gå inte med Filip till holmen och djurgården.»
Hon var så rädd, att Filip skulle få ögonen på
hennes råtta och kanin, som Mita hade fått förtro-
endet att se om i dag.
Ester hann dock ej länge sitta och vara ledsen,
ty Nicka kom efter ett ögonblicks bortovaro infa-
rande igen. Hon bar två vissnade löv i handen —
ett höggult kastanjelöv och ett eldrött lönnlöv, och
hennes ögon och kinder lyste i kapp.
Hon kastade löven i Esters knä och sig själv ner
på mattan bredvid henne.
»Nu skall jag tala om en saga för dig, lilla Ester,
medan du sitter här så ensam>, började hon med
moderlig sagoberättersketon.
»Du vet de där bägge träden, kastanjen och lön-
nen, som hela sommaren stått och viftat och vinkat
åt varandra och ibland böjt sig, det värsta de orkat,
för att nå varandra men aldrig kunnat det, för de
stodo så långt ifrån varandra. I dag, kan du tro,
ha de träffats — deras löv, förstår du. Just som
jag kom ut och skulle titta på den ilskna kalkon-
tuppen, så får jag se fullt med löv hoppa och dansa
Lille Lapp-Natti. 2:a uppl. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
