Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring, som om de vore så glada, att de ej visste
. vart de skulle ta vägen — upp och ner! Så här!»
— Nicka sprang upp och visade, huru löven fladd-
rade fram och tillbaka. »Kil — kil — efter var-
andra. — De skrattade och skreko.»
»Nej, Nicka!» sade Ester, allvarsamt frågande och
lite förebrående.
Nicka stannade framför henne helt häpen.
»Ja, men, Ester, jag tror det! Det lät så lustigt
i dem, och inte skrattade de som vi, förstår du.»
»Nej, det är ju sant.»
Ester såg lugnad och övertygad ut.
» Nå, tala mera>, återlog hon. Hur gick det sedan?»
»Jo, ser du, hela hopen av löv skrattade till på
en gång, och så flux i väg med dem i en hel hög
över vägen och i diket. Med ens rusade de in i
parken — så fint klädda i gult och rött och i pric-
kiga och blommiga klänningar.»
»Men de här bägge då?» Ester såg på de två
blad hon höll i sin hand, som om hon tyckt det
vara synd om dem.
»Jo, de lågo kvar på vägen och funderade. Ibland
hoppade de till lite, som om de tänkt flyga efter,
och en gång var det här röda lönnlövet ett långt
stycke på väg, men så vände det och kröp ända
in till det här kastanjelövet, och de blevo så goda
vänner —, de ha ju bara längtat att hoppa ner till
varandra hela sommaren. Och nu kan du få sätta
dem i ditt slott, så äro de en prins och en prin-
sessa, och så blir det en saga! Var den inte söt?»
frågade Nicka anspråkslöst och såg Ester frågande
in i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
