Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en I ff
sig, som vildrenen i fångenskap. Men hon klagade
sällan. Skrattet och skämtet på hennes bekostnad
låtsade hon ej höra, och endast Natti fick del av
bennes bekymmer. Det var om dem hon sjöng för
honom i tunga, svårmodiga melodier, på det för de
andra främmande språket. Men lille Natti, han
somnade så ljuvligt vid den sången.
Mita åt god och kraftig föda vid tjänstfolkets bord.
Hon hade för natten ett mjukt och varmt viloläger.
Hon behövde ej frukta för vargens lömska angrepp,
för falska, lurande rämnor i bergen och de till-
frusna sjöarna eller för den stora hemska tystna-
den och mörkret över fjällarna, när stjärnorna voro
gömda av snömoln.
Men här var hon rädd ändå, hon som i de vilda
fjällen aldrig känt fruktan, — rädd för snäsiga
ord, ovänliga miner, hån och åtlöje. Barnen, både
Ester och Nicka, voro visserligen snälla emot henne,
men de voro oftast förbjudna att vistas inne i barn-
kammaren. Hon såg dem vid den tid då lille Natti
varje dag på bestämt klockslag fördes in till grev-
innan, där flickorna då även voro. Annars fick
hon endast vara hos dem om kvällarna, när Lina
alltför gärna ål Mita överlämnade alt vara barn-
jungfru, medan hon själv fick njuta av sin frihet
nere i köket.
Mita var således verkligen ensam, och i dag, då
hon genom det täta snöfallet mer än någonsin kom
alt påminnas om sill hemland, blev hon utom
sig av hemlängtan och lät förleda sig till de bittra,
klagande ord, som väckt Esters och Nickas bestörl-
ning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
