Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONS
Ester strök henne sakta och blygt utefter armen,
medan hennes egna tårar flöto varma ner för de
fina, rosiga kinderna. Nicka stod tyst en stund,
men så brast även hon i gråt. Hon slog armarna
om halsen på Mita.
»Fy, de äro elaka mot Mita! Mita skall inte bry
sig om det. Mita skall få min guldklocka, som
jag fick på min födelsedag, och min lilla tavla med
katten på. Söta Mita, gråtinte. Min lilla rara penn-
kniv skall Mita få också.”
» Vill Mita ha Tiff och min dockservis med rosen-
knopparna på, skall Mita få», viskade Ester och
ville så gärna även hon slå armarna om halsen på
Mita så där hjärtligt, men hon var för blyg, hon
kunde ej göra det.
»Välsignade barn! Älskade små lamm!» snyf-
tade Mita. >”Inte längtar Mita nu mera till snö-
fälten. Mita blev sjuk nyss — sjuk i hjärtat, när
hon fick se snön. Nu blev det bra. En så dum
och stygg Mita, att gråta som ett litet barn — hon
skulle ha litet av riset.”
Mita steg upp från stolen, där hon hade sjunkit
ned, när hon började gråta, och försökte skratta
och leka med barnen, vilka hon dock snart läm-
nade för att åter gå in till det varma, väl ombonade
rum, där lille Natti bodde.
Det var rätt skumt därinne, ty dagern var däm-
pad av tjocka gardiner. Tyst var det också, och
det minsta buller kunde väcka den lille, vars vagn
rullade så ljudlöst på den tjocka mattan. Dörrarna
till flickornas närgränsande rum voro alltid tillslutna,
så att Mita tillbringade sin tid ensam med den lille,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
