Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
är så milt i vädret, och doktorn sade, att han skulle
börja vänja sig vid luften.»
»Nej, nej, Mita, han skulle frysa ihjäl. Han måste
ju ha schal, då han bärs genom rummen. Lina
skall bli hos honom, har faster sagt. Är inte Mita
glad att få åka i snön?”
Ester kom med samma underrättelse, och Lina
syntes om en stund, ehuru långt ifrån villig, för
att överlaga befattningen för henne, >”som skulle få
ut och roa sig med herrskapet>.
Lina hade gjort allt vad hon kunnat för att göra
Mitas tillvaro bitter, och det harmade henne att se
det insteg, som »den där lapphäxan> ändå hade
fått i huset. »Det skulle visst någon ha satt i fråga,
att hon skulle få åka med ut en sådan dag, med
kusk och betjänt, i stora tacken>!
Stackars lille Natti, han hade ingen god och tål-
modig vårdarinna denna förmiddag, den lyckligaste
förmiddag, som Mita på långa tider upplevat.
Gamle Panzar, som oftast anlitades när barnen
skulle ut, satte sig på kuskbocken bredvid kusken,
sedan han sorgfälligt bonat om de åkande med räv-
skinnsfällar och tigerhudar, Lundqvist gjorde en
ståtlig klatseh med piskan, och så bar det i väg.
Himlen hade klarnat och snön upphört att falla.
Vädret var friskt, luften ren och klar; överallt
låg bländvit, ren snö.
Nicka skrek högt av förtjusning. Hon nöp Mita
i armen. Hon trampade på Evas fötter och puf-
fade mössan av Ester. Hon ville upp på kuskboc-
ken och göra odygd, ty hon var så glad, att glädjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
