Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
sprack ut från både händer och fötter, ögon och
mun.
Bjällrorna klingade och hästarna frustade. Lund-
qvist körde en väg, som de aldrig brukade åka om
somrarna. Det bar åstad uppåt skogsåsen, mitt in
i en avlövad ekskog och vidare bland bokar, som
ännu stodo och huttrade och inte tordes kasta av
sig sin gulröda höstdräkt, samt slutligen in i den
härligaste mörkgröna granskog, där inte en män-
niskoboning var synlig, men där föret var gott, då
snön ej blåst omkring utan i skydd av träden fallit
jämnt. Det var så tyst och högtidligt, som om de
varit ensamma i världen, där de åkte fram i sitt
vackra, bekväma åkdon. Men vad var detta!? Hade
de med ens kommit in bland troll och tomtar?
Kusken höll hastigt in hästarna.
Rätt emot dem från en liten slingrande, snöig
stig kom en liten byting kilande. Han hade röd
toppmössa på huvudet. För övrigt var han endast
iklädd en liten kort skjorta, som inte precist kunde
sägas tävla med snön i vithet. Pojkens små nakna
fötter och ben voro mest så röda som mössan.
Hans kinder hade ännu högre färg, och ögon och
länder lyste, ty han skrattade och skrek, förföljd
som han var. Pojken kunde väl vara en fyra år.
En flicka, som gråtande och jämrande förföljde
honom, syntes vara omkring tolv, men hon hann
ej med så fort som hon ville, ty hon var halt.
Det var tur för henne, att det uppseendeväckande
ekipaget just nu kom för den lilles ögon. Bred-
bent och med vidöppen mun stannade han milt i
snön och stirrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
