Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
»Släpp mig lös, tant! Slä-ä-ä-ä-ä-pp mig!” och
hon kastade sig på rygg, och stolen lyftes i höjden,
sparkad med förvånande kraft. Tant Mari kunde
ej längre bibehålla sitt lugn utan ansåg sig äntligen
böra ingripa. I själva verket kände hon sig inte
alldeles säker på att metoden att binda barnet va-
rit så riktig, och i alla händelser hade hon aldrig
tänkt sig, att saken skulle taga en sådan vändning.
Nicka tjöt ju så, att man kunde vänta att hela hu-
set skulle komma till hennes undsättning. Med en
pennkniv tog därför tant Mari och skar av de starka,
nu hopsnodda banden, så att Nicka äntligen blev
befriad, och som en lössläppt svala sköt i väg ut,
Fastän det förekom Nicka, som om systrarna
borde ha varit därnere ungefär en vecka, medan
hon legat fängslad däruppe, hade det dock ej hun-
nits med mera, än att locket till den korg, i vilken
rävungen förvarades, just nu lyftes litet grand, så
pass att man kunde få en aning om dess innehåll.
Den lilla rävungen drog sig undan så långt den
kunde, inuti korgen.
I ett stort skjul, utanför vagnshuset, hade bar-
nen fått insatt en bur med spjälor. Där var mjukt
bäddat med det finaste hö, och där skulle rävun-
gen bo. Nicka fick alltså vara med i det högtid-
liga tåg, som förde den dit.
Jens, en lång mörkhårig pojke med illparigt ul-
seende, gick i spetsen och bar korgen, medan Bo-
tilla med spjälkorgen, i vilken ekorren förvarades,
avslutade tåget.
Rävungen var förtjusande täck. Den gjorde sig
rätt snart hemmastadd i sin vackra och rymliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
