Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ge
Bäst han så förtvivlad var,
molnet vek, och solen klar
glänste fram, och i dess ljus
Faderns hus.»
Det var alldeles tyst, när gossen slutat sjunga.
Hans mamma och Elsa torkade sina ögon.
»Ja, lika mörkt och svart var det för oss också
i vintras, men så kom också solen på en gång, och
det var genom dessa välsignade små fröknarna.
Hade de inte kommit den där dagen, så hade vi
väl rent av dött i vårt elände».
»Ja, det var från den dagen, som de små äng-
larna började bli goda vänner med barnen på
godsen också. Förut var det just som om de varit
rädda för varandra, ungarna här för dem och de
för ungarna. Jag tror knappt, att de på den tiden
räknade dem för folk en gång>, sade Elsa.
»Greven har blivit så annorlunda också — så
god och omtänksam”, viskade gumman med en
tacksam blick på honom,
»Det är Bohultsgrevinnan, som rår för det, så
död hon än är. Hon hade så mycken kärlek 1i sitt
hjärta hon, och på dödsbädden talade hon mycket
gott till greven, som kanske inte hört på det så
mycket förut, — Se, nu tror jag det är slut på ka-
laset. Friherrinnan säger något>, avbröt sig Elsa.
Friherinnan började att sjunga:
»Gud vare tack och ära
för helga änglars vakt,
som Du mig täckts beskära
emot all ondskans makt!
Lille Lapp-Natti, —2:dra uppl. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
