Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 178 —
Du bjuder — och de fara,
som vädren på ditt bud,
att hägna och försvara
den rättsligt fruktar Gud,»
Mårten stämde in med djupt allvar och grymt
hoprynkade ögonbryn. Likaledes Nicka, som kände
melodien och hade en klar röst, och snart därefter
både Ester, Valter och Eva samt det ena efter det
andra av de främmande barnen, tills sången kling-
ade fulltonig och stark långt ut över nejden.
Drummelin, som gick ute på vallen, fri och sorg-
lös, höjde sina långa öron lyssnande och förundrad.
Rådjurshinden, som med två ungar var på väg in
till Sotafors för att få bröd och korn, satte undrande
upp sitt huvud. Rävungen puffade upp den lucka,
genom vilken den fritt kunde gå ut och in i sin
koja. Även den lyssnade, påtagligen uppmärksamt
och gillande. Och Lilla Nos kröp sömnyr upp ur
sitt hål bredvid kaningården, utan att bry sig om
stora kisse, som, sanningen att säga, alls icke skulle
ha vårdat sig om att lura på det lilla tama kräket.
Tiff hade denna dag sprungit och skällt och
lekt, så att han nu låg som livlös, medan de andra
stora hundarna lunkade omkring med Bohults stora
Hektor, vilken med ett i hans egen tanke vackert,
långdraget tjut instämde i sången.
Och fågelskaran föll in!
Den hade hela denna välsignade sommardag hört
ett jubel och ett kvilter av unga människobarn —
blivit vand vid det — och till sist somnat vid det,
= alla utom trasten och göken, som sjungit om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
