Lapptrummor och runmagi / 9 (1934) Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions, Sápmi and the Sami Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - I. Runmagien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Avb. 4. Charnayspännet.

icke begagnas vid avgörandet av frågan om o- och d-runans
inbördes ställning. Det förhåller sig nämligen så, att flera
runtecken i alfabetets ursprungliga tredje avdelning flyttats
huller om buller: o-runan står visserligen sist i denna grupp
men har icke d- utan m-runan framför sig, d-runan har fått
sin plats framför l-runan (se avb. 6). Om d-runan har flyttats
från gruppens sista eller näst sista
plats, veta vi under dylika
förhållanden icke. Vad vi ha att hålla
oss till, är en del i angelsaxiska
handskrifter påträffade
runradsuppteckningar. Hos en av dessa står
emellertid o-runan före d-runan,
alldeles som på de svenska
brakteaterna (se avb. 7). Att hos de
övriga förhållandet är det omvända,
kan lätt förklaras såsom beroende
på inverkan från en grupp
nytilllagda tecken: dessa begynna med
en serie vokaltecken, och det
troliga är, att man låtit o-runan
komma efter d-runan för att få en
sammanhängande följd av vokaltecken:
æ (av äldre o), a, æ, y, ea, io. En
synnerligen naturlig åtgärd i en tid,
då runmagien icke längre spelade
någon roll, i varje fall icke för de
angelsaxiska munkar, som fört
pennan.

Enligt min mening ha vi att betrakta de båda
brakteatinskriptionerna såsom representerande den säkrast bevarade
traditionen. De härstamma från hednisk tid och de kunna
icke gärna — som troligen den tydligen hastigt utförda
Kylverristningen — vara tillkomna i en tillfällig brådska. Dessa
hängsmycken, amuletter med magisk skrift, ha tvivelsutan
haft äldre, med den uräldsta runtraditionen sammanhängande
förebilder. Om de bevarade runradsbrakteaterna också äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>