Lapptrummor och runmagi / 10 (1934) Author: Sigurd Agrell - Tema: Runic inscriptions, Sápmi and the Sami Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - I. Runmagien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utförda omkring 300 år efter runskriftens uppkomst, kunna de
emellertid knappast ha tillkommit på fri hand utan böra ha
tillverkats med ett äldre mönster för ögonen, en
annan amulett, vars tecken man i lugn och ro haft
tillfälle att beakta vid tillverkningen av en ny stamp.

Avb. 5. Brezapelarens runrad. (Efter Čremošnik och Sergejevski.)

Som bekant äro de nordiska brakteaterna i sista
hand imitationer av senantika mynt och andra
föremål av samma typ, t. ex. runda medaljliknande
amuletter. Vadstena- och Grumpanbrakteaterna visa
bägge en till senantik föreställningsvärld hörande
bild: ett behornat djur jämte ett bakom detta
uppskjutande manshuvud (se avb. 8 och 9). Jag ser
häri en reflex av en senantik framställning av guden
Mithra vid sidan av offertjuren. Det bör vara höjt
över varje tvivel, att germankrigare i romersk
tjänst — och från dylika härstamma i sista hand våra
nordiska brakteater — under den senare kejsartiden
sammanträffat med stridskamrater, som hyllat den
ursprungligen i Persien hemmahörande
Mithrareligionen. Denna har haft livligt verksamma anhängare
bland de romerska soldaterna från det första
århundradet av vår tideräkning ända till kristendomens
slutgiltiga seger strax före 400-talets ingång. Det
ligger intet som helst orimligt i, att en del
hängsmycken, tillkomna på 300-talet, förts till norden
och där ännu ett eller annat sekel senare efterbildats.
Härtill kommer, att det ingalunda är säkert, att alla yttringar

Avb. 6. Runorna på Thamessvärdet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>