Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapparnas spådomskonst - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande »män», enär deras tecken (kors uppkomna ur den
svensk-norska runradens manruna) varit placerade på soltecknets
strålar. Åt dem helgades därför solens dag, söndagen. Först sent
torde de ha blivit till tre skilda veckodagsgudomligheter.
III. Såsom befintliga »under jorden» eller »djupt under
jorden» omnämner Kildal:
1. »Jam Aimo», de dödas land, där »Dödens moder»
härskar. Det befinner sig »under jorden», men icke »djupt
under jorden». (J. Fellman talar om »Jabmeaimo» som en plats
»under jordytan».) Här möta vi en motsvarighet till
dödsriket och gudinnan Hel, av mig förbundna med det 10:e
utharktecknet, isrunan. Till »Dödens moder» (»Jam Acha»)
offrades, för att själen skulle förbli hos kroppen och icke för
hastigt avhämtas till det nya livet i dödsriket, där de döda
troddes få nya kroppar. Från dödsriket kunde de döda förflyttas
till högre fröjd hos den högste guden, »Veraiden Rad», som
av begynnelsen givit dem själen. Detta skedde efter omkring
100 år, säger Kildal. (Möjligen kan här en reflex av mystik
med talet 10, dödens tal, föreligga: 100 =10 X 10. På ett
annat ställe talar Kildal om jämnt 100 år.) Ett egendomligt
uttryck hos lapparna, känt från annan källa (v. Duben), är
galme, kalme som benämning på liklukten. Detta ord
sammanhänger med adjektivet kalmes, ’kall’, och bör
ursprungligen ha betytt ’köld’. Om inflytande från nordisk magi här
föreligger, är svårt att avgöra: ’köld’ och ’död’ äro varandra
närstående begrepp (jfr vad jag s. 43 yttrat om uttrycket
»göra kall» = ’döda’).
2. »Rot Aimo» eller »Ruut Aimo», »det onda landet», är
enligt Kildal beläget »djupt under jorden». (Även J. Fellman
upplyser, att »Rotaland» tänkts befinna sig »innerst i jorden».)
Här bor enligt Kildal »Rota» eller »Rutu», pinoguden, till
vilken lapparna sägas ha offrat, när ingen hjälp var att få från
andra gudar. (För J. Fellman är däremot denna världs
härskare ett kvinnligt väsen: »Rota akka»; henne behaglig som
offer var en död häst, som hel nedgrävdes i jorden, upplyser
han.) Om detta pinorike, helvete, säger Kildal, att dit komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
