Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några elektrokemiska erfarenhetssatser och teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ELEKTROKEMI.
rakteristiska. Man kan t. ex. låta de olika syrorna inverka
på magnesium och mäta de tider, som behövas för
fullständig lösning.
Försök. Vi skaffa oss saltsyra, svavelsyra och ättiksyra av samma
utspädningsgrad, d. ä. syror, av vilka det behövs lika stora volymer för att
neutralisera t. ex. 10 cm.3 natronlut från en viss flaska.* Till lika volymer av dessa
syror sättas lika viktsmängder magnesium (fig. 32). Man finner, att
saltsyran åstadkommer lösning något fortare än svavelsyran, och båda betydligt
fortare än ättiksyran. Saltsyran är alltså en något starkare syra än
svavelsyran. Båda äro betydligt starkare än ättiksyran.
Fig. 32. Fig. 33.
b. De syror, som äro starka i kemisk mening’ (ex. saltsyra,
salpetersyra, svavelsyra), äro groda ledare för den elektriska strömmen;
svaga syror (ex. kolsyra, cyanvätesyra, borsyra, ättiksyra) jämförelsevis
dåliga ledare.
Försök. Samma syror användas som vid försöket i a. Medelst platinatrådar
såsom elektroder ledes elektrisk ström genom syrorna, som lämpligen äro
upphällda i rörformiga celler (fig. 33). I strömledningen är införd en
galvanometer. Man finner, då strömmen slutes för ett ögonblick, att den mest
obehindrat kommer fram genom saltsyran, något svårare genom svavelsyran och
betydligt svårare genom ättiksyran.
c. Nu äro enligt dissociationsteorien syrorna goda ledare i
den mån de äro dissocierade i joner. Det framgår då av a
och b, att de starka syrorna äro sådana, som innehålla rikligt med
vätejoner. Vi måste vänta oss detta, ty om syrornas karak-
1 Man kan säga, att dessa syror på lika volymer innehålla lika mycket
sådant väte, som kan utbytas mot metall. Man säger om syrorna, att de äro
ekvivalenta (likvärda). Lämpligen kan man använda s. k. normalsyror
(ekvivalentnormala), d. ä. syror, som på 1 liter innehålla 1 grammolekyl HCl, V»
grammolekyl H2S04, 1 grammolekyl HOCOCH3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
