- Project Runeberg -  Lärobok i kemi för realgymnasiet / 1. Oorganisk kemi /
147

Author: Tom Moll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRNETS VIKTIGASTE SYRE- OCH SVAVELFÖRENINGAR. 147

210. Järnrodanid, (Fe CyS)3. Om till en lösning av ett ferrisalt sättes
en lösning av rodankalium, KCyS, i överskott, fås en blodröd färgning (ej
fällning) av järnrodanid, Fe(CyS)3. Orsaken är, att järnrodaniden — i motsats
till salter i allmänhet — är joniserbar i mycket ringa grad. Ehuru den är
lättlöslig, uppkommer den därför vid lösningarnas blandning.
Reaktionsformel :

Fe- + 3CyS’ = Fe(CyS)3 (odissocierad, röd).

På grund av denna reaktion användes rodankalium såsom ett känsligt
reagens på ferrisalter.

211. Ferrat. Om järnpulver upphettas med salpeter och den avsvalnade
smältan urlakas, fås en mörkröd lösning, varur kristaller kunna erhållas av
sammansättningen K2Fe04. Föreningen motsvarar alltså kaliumsulfatet, K2S04,
varmed den också är isomorf. Man har därför anledning att betrakta
föreningen såsom ett salt med jonerna 2K* och (Fe04)". Detta salt har erhållit
namnet kaliumferrat. Den mot saltet svarande järnsyran H2Fe04 har man icke
kunnat framställa i fri form, liksom ej heller järnsyreanhydriden Fe03.

Ferraten äro obeständiga. Vi omnämna dem endast såsom bevis på
släktskap mellan järn (Vl-värt järn) och svavel (Vl-värt).

212. Järnets hydroxider (se § 203, sid. 144).

Ferrohydroxiden, Fe(OH)2, är obeständig och utan betydelse
Ferrihydroxiden, Fe(OH)3, är däremot mycket beständig. Till

färgen är den rödbrun (rostbrun). Vanlig järnrost utgöres av

denna förening.

Likaså utgöres det bruna slam, järnockra, som bildas i sjöar och myrar, där
järnhaltiga källor utrinna, av ferrihydroxid, mer eller mindre blandad med
lera. Stundom äro järnockrorna dugliga malmer (sjö* och myrmalmer).
Glödgade ockror hava användning såsom gula, bruna eller röda, mycket hållbara
färgämnen.

213. Järnets oxider. Järnet har två basiska oxider,
järnoxidulen eller ferrooxiden FeO samt järnoxiden eller
ferrioxi-den Fe203; de äro anhydrider till baserna Fe(OH)2 och
Fe(OH)3. Dessutom finns en oxid, vars formel kan skrivas
FeO, Fe203 och som benämnes järnoxiduloxid (ferroferrioxid).

Järnoxid nien, FeO, är obeständig och saknar betydelse.

Järnoxiden, Fe203, är mycket beständig. Den framställes
i stort genom glödgning av järnvitriol (eller hellre basiskt
ferrisulfat, som erhållits genom vitriolens rostning). Ett
rött pulver, som har stor användning såsom polermedel (för
glas, stål o. s. v.) och såsom färgämne (»engelskt rött»). Den
billiga hållbara rödfärg, som allmänt användes till målning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larokemi/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free