- Project Runeberg -  Lärobok i kemi för realgymnasiet / 1. Oorganisk kemi /
173

Author: Tom Moll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KOPPAR. 173

den). Vid upphettning i luften oxideras kopparn till oxidul
och oxid (svart hinna av oxid, därunder brunröd oxidul).

b. Koppar användes till kärl av mångahanda slag, till plåt
för beklädnad av fartyg och tak, patronhylsor o. s. v. Mycket
betydande kopparmängder åtgå för elektrotekniska ändamål.
Med åtskilliga metaller bildar kopparn värdefulla legeringar.

De mest använda äro mässing (koppar och zink: kan liksom koppar hamras
och valsas i kallt tillstånd men även gjutas, hårdare än kopparn, billigare);
brons (koppar och tenn: lämpar sig särskilt väl för gjutning, mycket fast och
hård); nysilver (koppar, zink och nickel: hårdare än mässing och ljusare, färgen
gulvit).[1]

I det hela kan man säga, att kopparn i mångsidig
användbarhet står närmast efter järnet, som är den yppersta
av metallerna.

Kopparn hör till de tidigast kända metallerna. Tidigt förstod man också att
legera koppar med tenn, varigenom man skaffade sig ett för olika ändamål och
särskilt för tillverkning av verktyg och vapen ganska förträffligt material
(bronsåldern).

B. Några för koppar (och besläktade metaller)
karakteristiska reaktioner.

252. Kopparns förhållande till syror. Icke
väteutdrivande metaller.

I motsats till zink, järn o. s. v. förmår kopparn icke att
ur utspädda syror utdriva vätet. Den angripes därför av
syror endast i det fall, att syrorna verka oxiderande, eller
annat oxidationsmedel t. ex. luft finnes närvarande.

I överensstämmelse härmed löses koppar av salpetersyra,
av varm koncentrerad svavelsyra, som verkar oxiderande, samt
av kungsvatten. Kopparn angripes däremot icke av saltsyra,
ej heller av ättiksyra eller andra organiska syror, såvida
icke luften har tillträde.

Sylt kokas gärna i oförtenta kopparkärl (tennet gör sylten ful). Den
färdiga sylten måste omedelbart upphällas i kärl av annat material. Varför?

Man säger om kopparn och metaller, som till syror förhålla
sig på samma sätt, att de äro icke-väteutdrivande.

[2] För särskilda ändamål användas fosforbrons (koppar och tenn + något
fosfor) och aluminiumbrons (koppar och aluminium, båda äro mycket fasta och
hårda samt användas till maskindelar m. m.); kiselbrons (koppar och tenn +
något kisel, användes på grund av betydlig styrka till telefontrådar m. m.).


[1] 1
[2] 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larokemi/1/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free