Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några på senaste tid upptäckta grundämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 NÅGRA PÅ SENASTE TID UPPTÄCKTA GRUNDÄMNEN.
e. Neon, krypton, xenon. Några år senare (1898) lyckades Ramsay visa,
att luften innehåller i ytterst obetydliga mängder ytterligare tre förut okända
indifferenta gaser, som han kallade neon, krypton och xenon. De ha olika
flyktighetsgrad, och man kan begagna sig härav för att isolera dem från
varandra samt från argon och helium. Sedan man ur luften bortskaffat
vattenångan, koldioxiden, syret och kvävet, avkyles återstoden medelst flytande luft.
Argon, krypton och xenon kondenseras då till en vätska, vari neon och helium
lösa sig. Grundämnena kunna sedan skiljas från varandra genom fraktionerad
destillation.
d. Man har sammanfattat de nyupptäckta gaserna under benämningen
heliumgruppen eller ädel gaserna.
321. Xdelgasernas plats i periodiska systemet. Eftersom dessa gaser
icke kunna bringas i förening med andra ämnen, har man icke på vanligt sätt
kunnat bestämma deras atomvikter. Molekylvikterna kunna emellertid
åt-kommas (enligt Avogadros princip, sedan man bestämt de egentliga vikterna),
och då anledning finnes att antaga, att gaserna äro enatomiga,1 betyda
molekylvikterna på samma gång atomernas vikter. Det är märkligt, att de sålunda
bestämda atomvikterna anvisa gaserna platser i schemat omedelbart efter
halogenerna, vilka avsluta huvudperioderna, samt omedelbart före
alkalimetallerna, som börja efterföljande perioder.2 Man har för ädelgaserna upptagit
en särskild kolumn, som brukar betecknas såsom nollkolumnen (se tabellen
sid. 210).3
B. Radioaktiva grundämnen.
322. Uran. I mitten av 1890-talet hade Röntgen upptäckt den efter honom
benämnda strålningen, vars mest kända egenskap är förmågan att genomtränga
ämnen (trä, de köttiga delarna av människokroppen, vissa metaller o. s. v.),
som äro ogenomträngliga för varje art av tidigare känd strålning. Man fick
då anledning att närmare undersöka olika strålningsarter, särskilt strålningen
från fluorescerande kroppar. Härvid gjordes den iakttagelsen (Becquerel 1896),
att föreningarna av metallen uran utsända svaga strålar av röntgenstrålarnas
karaktärer (de svärta en fotografisk plåt tvärsigenom ogenomskinligt papper
eller trä, göra luften elektriskt ledande o. s. v.). Alldeles ny och av
revolutionerande betydelse var iakttagelsen, att dessa »uranstrålar» (»becquerelstrålar»)
utsändas oberoende av varje kemisk reaktion samt utan att energi tillförts utifrån.
323. Radium. Radioaktivitet.
a. Icke lång tid senare upptäckte fru Curie, att en del uranhaltiga
mineral, särskilt pechblände, ägde starkare strålningsförmåga än rena uransalter
1 För ädelgaserna är — liksom i allmänhet för enatomiga gaser (ex.
kvicksilverånga) — förhållandet mellan egentliga värmet vid konstant tryck och vid
konstant volym 1,67. För två- eller fyratomiga gaser är förhållandet mindre.
2 Anmärkningsvärt är emellertid, att argons atomvikt (39,9) är något större
än kaliums (39,1).
3 Huvudsakligen på grund av upptäckten av de nya gaserna i luften erhöllo
Rayleigh och Ramsay nobelprisen i fysik och kemi för 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
