Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvantitativa erfarenhetssatser och därmed sammanhängande teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 NÅGRA KVANTITATIVA BREA RENHETSSATSER OCH TEORIER.
Man kallar en hinna, som är genomtränglig för
lösningsmedlet men ogenomtränglig för molekylerna hos det lösta
ämnet, för halvgenomträriglig eller semipermeabel. Det tryck,
som av det lösta ämnet utövas på omgivande väggar (det lösta ämnets
strävan att likformigt utbreda sig i lösningen; den drivande kraften vid
diifusion), har fått namnet det osmotiska trycket.
d. Man kan påvisa det osmotiska trycket, t. ex.
för en lösning av rörsocker, samt även mäta
dess storlek (approximativt) genom ett försök i
enlighet med fig. 54. A är en glastratt, vars
mynning är överbunden med en oxblåsa. *■
Tratten fylles med sockerlösning och ställes i
förbindelse med en kvicksilvermanometer BC.
Ifall tratten nedsänkes i en bägare med rent
vatten, befinnes, att kvicksilverytan vid B
sjunker. Genom påfyllning av kvicksilver
i öppna manometerskänkeln C återbringas
kvicksilverytan till sitt ursprungliga läge.
Småningom inträder jämvikt, och
sockerlösningens osmotiska tryck är då lika med
ökningen av kvicksilvertrycket.2
En för socker och åtskilliga andra ämnen mera ogenomtränglig hinna bildas
av vissa slemmiga fällningar, t. ex. den fällning, som uppkommer vid
gränsytan mellan lösningar av ferrocyankalium (gult blodlutsalt) och ett kopparsalt.
Man får en sådan hinna av tämligen stark motståndskraft genom att i en
lösning av kopparsulfat nedföra ett poröst lerkärl fyllt med en lösning av gult
blodlutsalt. Salterna möta varandra i kärlets porer och åstadkomma härstädes
den gelatinösa fällningen.
Direkta bestämningar av det osmotiska trycket äro i regeln svåra (på grund
av svårigheten att erhålla lämpliga semipermeabla membraner). Vanligen fås
trycket genom räkning, sedan man bestämt fryspunktsnedsättningen (osmotiska
trycket är proportionellt mot fryspunktsnedsättningen).
Försök. I en utspädd lösning av gult blodlutsalt eller vattenglas (=
iiatrium-silikat) nedsläppas några korn t. ex. av järnklorid. Något av järnkloriden går
i lösning, och lösningen omger sig med en säck av berlinerblått (eller
järnsilikat). Emedan säcken utspännes av det osmotiska trycket i dess inre, så
att den brister, utrinner järnkloriden och omger sig med en ny säck o. s. v.
Fig. 54.
1 Befriad från fett genom tvättning med ljumt såpvatten.
2 Det värde, som sålunda erhålles på sockrets osmotiska tryck, är föga
noggrant, emedan oxblåsan icke är fullständigt ogenomtränglig för
sockermolekylerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
