Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några kvantitativa erfarenhetssatser och därmed sammanhängande teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGAR GILTIGA FÖR LÖSNINGAR,.
225
Man får växtlika bildningar av berlinerblått (eller järnsilikat): >den kemiska
trädgården».
e. En metod att på indirekt väg komma till kännedom om lösningars
osmotiska tryck är följande. Den hinna, som närmast omsluter protoplasman
i växternas celler — protoplasmans hudskikt — är genomtränglig för vatten
men icke för åtskilliga i cellsaften lösta ämnen. Ifall Växtceller nedföras i
lösningar av olika osmotiskt tryck, förhålla de sig därför på olika sätt. I
rent vatten eller i lösningar av mindre osmotiskt tryck än det, som råder i
cellerna, sväller protoplasman ut, emedan vatten från lösningen intränger genom
hudskiktet. I lösningar däremot av större osmotiskt tryck än cellinnehållets
sammandrager sig protoplasman (skrumpnar), och dess hudskikt lossnar från
cellväggen, emedan vatten går ut genom hudskiktet. Man får det intrycket
att den lösning, som har det större osmotiska trycket, suger till sig vatten
från den, som har det mindre. Man kan iakttaga cellernas förhållande medelst
mikroskopet; och genom försök med lösningar av olika styrka kan man finna
den koncentration, för vilken lösningen har samma osmotiska tryck som
cellinnehållet (är »isotonisk» med innehållet, såsom man säger).
Sår orsaka ofta smärta vid tvättning med rent vatten men icke med
saltlösningar (t. ex. 1-procentig koksaltlösning), vilka ha ungefär samma osmotiska
tryck som blodet.
f. van’t Hoffs Iag för det osmotiska trycket. I fråga om
utspädda lösningar av icke elektrolyter har man funnit följande
lagar. Osmotiska trycket är
1. proportionellt mot koncentrationen av det lösta ämnet (man
kan också säga: omvänt proportionellt mot lösningens volym);
2. proportionellt mot lösningens absoluta temperatur;
3. detsamma för ekvimolekylära lösningar av olika ämnen; och
vid 0° 1 atmosfär, ifall 22,4 liter av lösningen innehålla 1
grammolekyl av det lösta ämnet.
Då dessa lagar fullständigt överensstämma med lagarna för
gaser, kunna de sammanfattas genom formeln
^t = B,............(3)
där konstanten B, har samma värde som för gaserna (nämligen
0,082, ifall det är fråga om 1 grammolekyl av ämnet, samt trycket mätes i
atmosfärer och volymen i liter).
Gasernas tillståndslag gäller alltså även för utspädda lösningar
(åtminstone approximativt). Det är van’t Hoff, som först visat
detta (1887), och man kallar lagens utvidgning till lösningar
van’t Hoffs Iag.1
1 Huvudsakligen för sina undersökningar rörande det osmotiska trycket
erhöll van’t Hoff nobelpriset i kemi för 1901 (första gången det utdelades).
15—201863. Moll, Läroboh i kemi för realgymnasiet. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
