Lärobok i kemi för realgymnasiet / 1. Oorganisk kemi / 230 Author: Tom Moll Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrokemi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

elektrisk ström går fram genom lösningen eller icke — i större
eller mindre grad dissocierade i fria atomer eller atomgrnpper,
s. k, joner, vilka tänkas laddade med bestämda elektricitetsmängder,
positiva eller negativa.

Rörande de erfarenheter, som lett till jonteorien, må
följande här nämnas.

a. Utgångspunkten var försök rörande elektrolyters
ledningsförmåga vid olika grad av utspädning.

Fig. 55.

Vi tänka t. ex. på följande fall. I
ett kärl av rektangulär form (fig. 55)
nedhängas två zinkbleck, vilka förbindas
med polerna av ett elektriskt batteri.
Man iakttager utslaget på en i
strömkretsen införd galvanometer: 1) sedan i
kärlet ihällts en lösning av zinksulfat
till ett djup av en eller annan
centimeter; 2) sedan vatten påfyllts i kärlet,
så att sulfatlösningen blivit mera utspädd och vätskedjupet
ökats.

Man finner, att galvanometern visar större utslag i senare
fallet än i det förra. Då antalet sulfatmolekyler är detsamma
i båda fallen, visar försöket, att de särskilda molekylerna vinna
i förmåga att transportera elektriciteten, i den mån lösningen
utspädes. Man kan förklara detta genom antagandet att
molekylerna till allt större del dissocieras i fria joner. Hur
dissociationsgraden i ett enkelt fall kan beräknas, sedan man bestämt lösningens
ledningsförmåga, framgår av ex. 114, sid. 234.

b. Vi ha tidigare omtalat, att elektrolyter sänka
lösningsmedlets fryspunkt mera än i enlighet med Raoults lag, ävensom
att detta kan förklaras genom antagandet, att elektrolyterna
äro i lösning delvis dissocierade i fria joner, vilka förhålla
sig såsom självständiga molekyler (§ 108, sid. 83). Hur
dissociationsgraden beräknas av fryspunktsnedsättningen framgår av anförda exempel (ex.
55, 56, 57, sid. 86). Motsvarande gäller i fråga om elektrolyters inverkan på
lösningsmedlets kokpunkt och lösningens osmotiska tryck, vilka båda höjas mera än
i enlighet med motsvarande lagar. Också detta erhåller en tillfredsställande
förklaring genom antagandet, att elektrolyterna äro partiellt sönderdelade i fria
joner. Dissociationsgraden kan beräknas av kokpunktshöjningen eller ökningen
av det osmotiska trycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>