Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagar för kemisk jämvikt. Reaktionslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGEN FÖR MASSVERKAN. -
237
Betecknas förhållandet mellan konstanterna kx och k2, vilket
självt är en konstant, med k, erhålles jämviktsvillkoret
[H3N][HC1]
[H4NC1] - K’
Konstanten k har fått namnet jämviktskonstanten. När det
är fråga om dissociation (såsom i det valda exemplet), användes
också benämningen dissociationskonstanten. Såsom det framgår
av ekvationens härledning, är jämviktskonstanten oberoende
av de reagerande ämnenas koncentrationer. Däremot har den
olika värden för olika temperaturer.
b. Det möter ingen svårighet att genomföra motsvarande
tankegång för andra fall av jämvikt mellan föreningar, vilka
alla befinna sig i gasform eller alla i lösning (s. k. homogen
jämvikt).
Man finner — under förutsättning att jämvikt råder — att
produkten av de vid reaktionen bildade ämnenas koncentrationer
står i ett konstant förhållande till produkten av de ursprungligen
förhandenvarande ämnenas koncentrationer. I fråga om ett ämne,
vars molekyl ingår i reaktionsformeln’ med koefficienterna 2,
3 o. s. v., bör koncentrationen ingå i jämviktsekvationen med
exponenten 2, 3 o. s. v.
Denna lag, som blivit kallad lagen för massverkan eller
Guldberg-Waages Iag, kan sägas utgöra huvudlagen för kemisk
jämvikt.
Noggrant gäller lagen endast för små koncentrationer (förtunnade gaser,
utspädda lösningar) samt — i fråga om jämvikt mellan en osönderdelad elektrolyt
och dess joner — endast för svagt dissocierade elektrolyter. När man endast
begär en överblick över reaktioner av visst slag, kan dock lagen användas
även för andra fall.
C. Innebörden av lagen för massverkan framgår bäst genom exempel på
dess tillämpning. Några sådana exempel skola givas i följande paragrafer
(§§ 342—346) och övningsexempel (ex. 116—119).
342. Dissociationsgradens beroende av koncentrationen.
a. Yid ökning av en elektrolyts koncentration minskas
dissociationsgraden (»jonisationen tilFoakatränges»); tvärtom ökas
dissociationsgraden (»jonisationen gynnas»), då koncentrationen minskas.
Vi tänka t. ex. på en lösning av KC1, i vilken jämvikt
råder enligt ekvationen KCl^lK’ + Cl’, och vi alltså hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
