Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - § 2. Psykologiens metod - § 3. Nervsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Iakttagelse af andra personers själslif.
Direkt kunna vi icke iakttaga själslifvet kos andra. Vi
höra deras ord, se deras miner och åtbörder. Men af dessa
yttringar sluta vi oss till, att hos dem finnas liknande
själstillstånd som dem vi känna från oss själfva. Då vi se en människa
skratta, förmoda vi, att hon inom sig känner detsamma, som vi
själfva känna, då vi skratta. Denna iakttagelse hvilar alltså
ytterst på själfiakttagelse. — I diktningen finna vi ett rikt
material af psykologiska fakta, så ock i historien. Belysande
jämförelser erbjuder själslifvet hos barn (barnpsykologi), hos
själssjuka (psykiatri), hos folkslag på olika odlingsgrader
(folkpsykologi); äfven hos djuren (djurpsykologi).
3. Psykofysiska rön: man försöker belysa själslifvet
genom att studera de fysiska processer, som äro förbundna
därmed. Härvid är det möjligt att anställa afsiktliga
experiment, så att denna del af den empiriska psykologien
kan blifva en experimentalpsykologi. (Jfr t. ex. § 6, III.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
