Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - § 3. Nervsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En nerv, som kommer från högra sidan af kroppen, har sitt
nervcentrum i vänstra halfvan af hjärnan, och tvärt om.
Ryggmärgen innehåller dels nervceller af grå färg, dels
nervsträngar, som genom den fortlöpa till hjärnan.
Hjärnans delar äro förlängda märgen, lilla hjärnan och
stora hjärnan. Hjärnan består till stor del af de däri
sammanlöpande nervsträngarna, som bilda dess s. k. hvita substans.
Men den viktigaste delen af hjärnan äro de celler, till hvilka
nerverna leda. Hjärncellerna hafva en grå färg och bilda
hjärnans s. k. grå substans. Denna finnes hufvudsakligen på själfva
ytan af hjärnan och bildar den s. k. hjärnbarken, och det är
alltså närmast till denna, som medvetandet är knutet. På
hjärnans yta finnas en mängd fåror och mellan dem upphöjda
vindlar.
Det sympatiska nervsystemet, som ej har hjärnan till
centralorgan, är icke af omedelbar men af stor medelbar betydelse
för medvetandet.
II. Själslifvets sammanhang med nervsystemet
framgår af en mängd iakttagelser. Om hjärnan skadas, rubbas
också själslunktionerna. Man har till och med trott sig
kunna påvisa, att de särskilda funktionerna äro knutna
till hvar sin bestämda del af hjärnan. Om t. ex. hjärnan
skadas på ett visst område till vänster i pannan nedtill,
brukar talförmågan mer eller mindre förloras.
Likaledes synförmågan, om ett annat område, i hjärnans bakre
del, skadas.
Tidigare trodde man sig af hufvudets form kunna sluta sig
till, hvilka själsförmögenheter voro mest utvecklade hos en
person. Läran härom kallades frenologi och är grundlagd af
Gall. Denna åsikt är nu alldeles öfvergifven.
Ju mera utvecklad hjärnan är, dess högre är själslifvet.
Af vikt härvid är dels hjärnsubstansens beskaffenhet, dels
hjärnans storlek i förhållande till ryggmärgen. Hos de lägre
ryggradsdjuren förefaller hjärnan blott som en liten utvidgning af
ryggmärgen. Bland de högre ryggradsdjuren hafva många större
hjärna än människan, äfven i förhållande till kroppsvikten, men
intet har så stor hjärna i förhållande till ryggmärgen som
människan. Hos några personer, de flesta af känd begåfning,
har hjärnans vikt befunnits vara ända till 2000 gram, medan
den i medeltal hos européer väger blott c. 1300 gram. Intill
40:de året tillväxer hjärnan i vikt, därefter aftager den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
