Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Inledning
- § 4. Förhållandet mellan själ och kropp
- § 5. Själsföreteelsernas indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 4. Förhållandet mellan kropp och själ.
Att mellan nervprocessen och själslifvet ett innerligt
samband råder, är påtagligt. Den frågan uppstår då, af hvad art
detta samband är. Tvenne särskilda frågor ligga häri
inneslutna: 1) Råder en växelverkan mellan själen och kroppen,
eller huru skall annars deras beroende af hvarandra förklaras?
2) Hvad äro själen och kroppen till sitt väsen?
Att själ och kropp inverka på hvarandra, synes vid första
påseende vara ett omedelbart faktum. Jag vill sträcka ut armen
efter en bok: min vilja ger i hjärnan en impuls till en
motorisk nervprocess, och den afsedda rörelsen följer. En
regndroppe faller på min hand: däraf väckes en process i en
sensorisk nerv och fortgår till hjärnan, hvarvid en förnimmelse
uppstår i min själ. Men då antagandet af en växelverkan betraktats
i sammanhang med en vidsträcktare erfarenhet om företeelsernas
lagar, stöter detta antagande på svårigheter, och i följd däraf
hafva åtskilliga andra lösningsförsök framställts, försök, hvilka
alla sammanhänga med lösningen af frågan om själens och
kroppens väsen och därför äro en uppgift, som tillhör filosofien i dess
helhet och går utöfver gränserna för den empiriska psykologien.
De särskilda teorierna i detta ämne äro följande:
1. Både kropp och själ hafva en själfständig existens,
d. v. s. äro substanser, och dessa substanser stå i växelverkan med
hvarandra: dualismen. (Cartesius.)
2. Endast kroppen är en substans, och de psykiska
företeelserna äro egenskaper eller funktioner hos kropparna:
materialismen. (Demokrit. Büchner.)
3. Endast själen är en substans, och det kroppsliga är ett
fenomen: idealismen eller spiritualismen. (Platon. Boström.)
4. Hvarken kropp eller själ äro substanser utan blott
företeelser af en och samma substans, som ter sig för oss på
dessa båda sätt. Den fysiska och den psykiska akten skulle då
vara en och samma akt från tvenne sidor uppfattad:
duplicismen eller parallellteorien. (Spinoza. Wundt.)
§ 5. Själsföreteelsernas indelning.
I. Vi kunna särskilja tre slag af psykiska akter,
nämligen 1) förståndsakter eller teoretiska akter, 2)
känsloakter, 3) viljeakter eller praktiska akter. Då vi läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/laropsyk/0011.html
