Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förståndslifvet - § 11. Minnets betingelser och egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTÅNDSLIPVET. ’ 21
II. De omständigheter, som i dessa afseénden inverka,
äro följande:
1. Den fysiska spänstigheten, af hvilken den psy-
kiska beror.
Hvad vi läsa, då vi äro trötta, sitter icke så länge kvar i
minnet. Reaktionen i hjärnan blir då icke tillräckligt stark.
Intrycket inpräglas icke tillräckligt. Motsatt är förhållandet, då
hjärnan är uthvilad och frisk. Likaledes hafva vi i spänstigare
ögonblick en mycket större förmåga att åter framkalla erinrings-
bilderna; vi tycka oss då hafva dem i »friskare» minne än annars.
På samma sätt som den spänstighet, hvilken tillhör ett
friskt tillstånd, verkar äfven den öfverretning, som kan följa af
ett sjukt tillstånd. En olärd kvinna läste under en febersjuk-
dom upp långa stycken på ett främmande språk; hon hade
många år förut hört en person läsa dessa stycken högt utan
att begripa dem eller lära dem utantill.
2. Några åskådningar äro i sig själfva mera utpräg-
lade och mera ägnade att minnas än andra. Bäst erinra
vi oss det, som ses, och äfven det, som höres. En lukt-
eller en smak- eller en beröringsfÖrnimmelse kunna vi där-
emot icke så väl erinra oss, icke heller föremålen för den
inre varseblifningen.
I)å vi erinra oss en ros, är det färgen och formen, vi er-
inra oss tydligast, och erinra oss därjämte, att den doftar och
att doften brukar medföra en känsla af behag, utan att vi äro i
stånd att med samma liflighet i erinringen åter framkalla själfva
doften och känslan. För att minnas behöfva därför åskådningar
af senare slaget knytas till sådana, som lättare erinras. En
föresats t. ex. och de känslor, som med dess fattande stodo i sam-
band, intryckas bättre i minnet, om de beledsagande yttre om-
ständigheterna voro mera påfallande. Jfr berättelsen om fa-
dern, som för att mana sina söner till endräkt lät dem göra för-
söket att sönderbryta de sammanbundna käpparna; denna yttre,
för ögat synliga handling var ägnad att inprägla sig i minnet.
3. En isolerad föreställning erinras icke så lätt som
en, hvilken associerar sig med andra. Att Gustaf Adolf
dog 1632, är för den i historia okunnige ett isoleradt fak-
tum och som sådant vanskligt att komma ihåg: den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
