- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
57

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådant där tycke för en pojke, som tjänat i
granngården, men hon var glad, att hon lytt sina
föräldrar, för se’n hade han slagit sig på att supa
brännvin, gift var han också sedan flera år
tillbaka, och hon hade själv varit i hans stuga och
sett, hur de hade det. Och med hans hustru
ville hon då rakt inte byta.

Men dottern hade ej velat giva med sig.
Hon sade, att det kan gå över för en, men det
är inte sagt, att det är likaså för en annan.
Hon förklarade rent ut, att hon ville aldrig gifta
sig med Olson. Det skulle aldrig ske. Förr ville
hon gå i sjön. Hon grät och talade för sig och
ville ej höra på modern.

Men då kom fadern till och sade henne, att
om hon tredskades, kunde hon gå vart hon ville
med sin juvel till fästman. Men till fadern var
det inte värt, att hon kom. Inte en skilling skulle
hon få hos honom, och då fick hon väl se, hur
hon skulle få det med honom, som var bara
pojken och inte hade något att leva av.

Senare på kvällen kom modern och talade
vackert vid henne, bad henne att inte göra sina
gamla föräldrar sorg och sade, att allting nog
skulle bliva bra.

Och hur det nu var, antingen hennes kärlek
ej ägt så särdeles djupa rötter, eller det var en
följd av vår naturs märkvärdiga förmåga att böja
sig och lämpa sig efter förhållanden, vilka från
början synas oss aldrig så vidriga, alltnog — det
blev bra. Hon blev gift med Olson och födde
honom barn. Några år senare voro hans
föräldrar döda, och hon fick styra och ställa som
hon ville i huset utan någon svärmoder, som ville
ha ett ord med i laget. Hon var gift med den
rikaste bonden i trakten. Hon hade fullt upp
med allt vad hon kunde önska sig, ett stort hus
att styra och befalla över, ladugård med flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free