Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kor än de haft hemma, tre pigor och fyra drängar
i maten. En pojke hade hon också fått, som i
sin tur kunde övertaga gården, när hennes man
en gång i tiden föll ifrån, och Olson själv hade
hon inte något ont av. Han var en duktig bonde,
som skötte sin gård bra. Han drack, när det så
skulle vara, men sällan till övermått. Full var
han egentligen aldrig. Det var, när höbärgningen
var slutad, och ibland om julen. Men det kunde
ingen säga något om. Det hade ju vem som helst
lov till.
Han var snarare liten än stor, gick en smula
kutryggig, hade ett litet svart huvud, en skarp
näsa, ett par gråa, kloka — somliga sade listiga —
ögon, små, smala polisonger och en lång mun
med ett föga förtroendeväckande uttryck. Hon
hade haft litet svårt att vänja sig vid honom i
början, och under det första halvåret de voro
gifta hände det nog, att hon grät för sig
själv utan någon anledning, och att hon kom att
tänka på, att hon egentligen borde ha haft en
annan. Men hon hade mycket att göra, och det
dagliga arbetet gav henne föga tid att tänka på
sig själv och sina egna tankar. Hon hade inga
långa förmiddagar, då hon var ensam med sina
egna tankar, inga aftnar, då hon kunde sitta vid
ett piano och fantisera över sitt olyckliga öde.
Någon sommarkväll, när solen sken varmt
över alvaren och havet utanför låg ljust och blått,
långsamt vaggande in mot stranden, eller en kulen
vinterafton, när hon en stund satt och vilade sig
och såg in i elden, där de torra riskvistarna
sprakade under grytan eller kaffepannan, kunde det
komma över henne ett slags beklämning, som hon
ej ens ville efterforska orsaken till. Men den
känslan skakade hon snart av sig, och ju äldre
hon blev, dess mer sällan kände hon något dylikt.
Att modern och fadern i sin tid hade haft rätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
