- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
71

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid varit så märkvärdigt snäll mot. Inte ett
ord här han sagt om, att han fått min gamla mor
i huset att föda och sörja för. Tänk, att sist han
skrev, så bad han mig, att om det var något, hon
riktigt gärna ville ha, så skulle jag skaffa henne.
En vet väl, hur andra bruka vara. Men hon ville
inte ha annat än litet saffransbröd till kaffet, och
det fick jag då köpa åt henne.»

Emma började taga fram litet mat åt
gumman, både bröd, mjölk och till och med en bit
fläsk. Historien om mannens vänlighet mot
svärmodern hade rört henne. Ty det hörde ej till
vanligheterna på landsbygden, att man visade
godhet mot någon, som fattigvården understödde,
antingen det nu var en svärmor eller någon
annan, vilken som helst.

Därpå tog hon fram kaffepannan, som stod
på spiseln, och slog i en kopp kaffe.

»Drick en tår kaffe, mor.»

Torparhustrun gjorde för brukets skull ett
par svaga försök till motstånd, men det syntes
på hennes sätt att äta, att hon ej betraktade detta
mål enbart som en förfriskning. Hon åt långsamt
och först under tystnad. Sedan sade hon:

»Ja, och Emma, som skall gifta sig till våren.
Och med en så’n karl se’n. Det är ledsamt nu
förstås, när fästman är borta.»

»Å, de här månaderna gå snart.»

»Ja, jag säger väl det, jag. Hon här inget
nu för allt vad hon har pratat, flickan i Hållby,
om att hon skulle ha Knut Blomqvist, eller Bloom,
som di nu kallar’n. Nu kan hon ha’t, som hon
har’et. När en släpper till sig åt en karl, så
får en sitta där sen med skammen.»

»Vem talar I om, mor?» sade Emma med
låg röst.

Hon såg lugn ut, men hela rummet dansade
för hennes ögon, spiseln och klockan 6ch bordet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free