- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
72

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hustrun, som satt där. Dagern, som kom in
genom fönstret, tyckte hon var svart.

»Om henne, som han har pojken med, vet
jag. Dann efter karlar har hon alltid varit, och
vad karlarna kan få, det tar di, det vet en väl.»

Emma kände en brännande tomhet i bröstet,
just på den punkt, som alltid dallrat av glädje,
var gång hon förut tänkt på Knut. Som om hon
gått i sömnen, tog hon och lade i ordning
matvarorna, som hon skänkt hustrun. Det gjorde
ont i henne för varje sak hon tog i eller såg för
sina ögon, alldeles som om den haft någon osynlig
gemenskap med hela den stora sorg, som vältade
sig över henne.

När hon tog adjö av hustrun, var det något
i hennes ögon, som kom den gamla att spritta till.

»Jöss, jag här väl aldrig sagt något galet,
vet jag.»

Emma rörde sig ej.

»Nej, visst inte.»

Hon stängde hårt igen dörren och med båda
händerna pressade mot huvudet kastade hon sig
i ett vilt behov efter att känna någon fysisk smärta
handlöst mot väggen och en våldsam, tårlös
snyftning skakade alla hennes lemmar. Hon vred sig
som i kramp, stönade av smärta, kramade.
händerna mot varandra, så att det knakade i knogarna
och bröt plötsligen ut i ett vasst skrik, som
skrämde henne själv. Det lät som om en annan
skrikit. Hon störtade upp i ångest och såg sig
omkring, tyckte att hon ej var ensam och fick
en frysande känsla av rädsla, som kom henne att
hacka tänder.

»Henne, som han har pojken med, vet jag.»

Hon ryckte till sig en schal, svepte den tätt
omkring sig och störtade ut. Gick med snabba
steg, medan det bultade i hennes hjärna, som
om den velat sprängas, utan att veta vart det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free