Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du gör nu. Vad tänker du ta dig te? Tänker
du stanna här kanske, tills du blir en gammal
käring?»
Emma reste sig.
»I ska inte behöva ha något ont av mig.
Jag kan ta mig plats.»
»Pu-u-uh! Ta dig plats. Jag orkar inte höra
på dig. Och så kanske vi ska ha det på oss,
att vi inte vill fö’ dig en gång. Kom inte med
det där. Du är väl inte en torparetös heller,
vet jag.»
Men då tog Emma bladet från munnen och
talade ut om saken så lugnt, så kallt, så hårt
och så obevekligt, att mostern blev nästan rädd.
Hon sade, att hon kunde inte tvinga sig själv,
och då kunde ingen annan människa i hela
världen göra det heller. Hon visste nog, vad
mostern hade gjort för henne, och det skulle
hon aldrig glömma. Men hon visste också, att
i den här saken skulle hon rå sig själv, och
ville de tvinga henne med våld, så kunde hon gå
sin väg lika gott tvärt, och ville de stänga
henne inne, så kunde hon säga nej vid altaret.
Och för resten så, hurudan Knut nu än var, men
inte var han den karl, som tog en flicka mot
hennes vilja.
Därmed gick Emma ut ur rummet, och de
talade ej vidare om saken.
Men mostern funderade en stund, och ett
ögonblick rann det henne i hågen, hur hon haft
det själv, just för samma mans skull, Men så
bet hon ihop tänderna i förbittring, när hon
erinrade sig allt prat, som skulle komma ut i
bygden för det här. Och det harmade henne,
när hon tänkte på, hur mycket de redan kostat
på jäntan, att de skulle ha gjort det för rakt
ingenting och kanske till slut få lov att behålla
henne hemma för jämnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
