Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter detta förgick ett halvt år, och då kom
det ryktet ut i byn, att Emma skulle gifta sig
med rike Lars Ersons son, Johan Erson, och
att gubben skulle sitta på undantag hos barnen
på gamla dagar. Hur det hade gått till, det
kunde ingen säga. Somliga sade, att flickan hade
låtit locka sig av, att hon skulle bli en förmögen
bondhustru, gudbevars, somliga att mostern hade
tvingat henne, och somliga (men de voro inte
många, som sade så), att hon gjorde det av
sorg, därför att det var henne likgiltigt nu, vad
i världen som blev av henne, då hon ej fick
honom, som hon en gång hållit av.
Och till sist fanns det några som påstodo,
att det var alla dessa orsaker, som samverkade.
Säkert är, att Emma var sig icke lik längre.
Hon hade haft ett milt, lugnt leende, som alldeles
hade försvunnit. När hon nu log, fick hon ett
hårt drag omkring munnen, och det kom en tillsats
av hån i löjet. Hon såg ej gärna på folk så
vänligt och gott som hon förr hade gjort, utan
slöt sig alldeles för sig själv. Och när hon gick
var det icke med samma spänstiga, fasta gång.
Nej, hon hade blivit förändrad.
Så särdeles stort motstånd hade hon aldrig
gjort, när mostern föreslog henne, att hon skulle
taga honom, Johan Erson. Först skakade hon
bara på huvudet och svarade tvärt nej. Men
då började madam Olson att tala, och hon talade
länge och väl om, att man skall gifta sig någon
gång här i världen, för att eljest kommer man
aldrig till någon riktig lycka, att om man får
en bra karl och ett gott hus att styra med, så
har man ingenting att låta illa för, att Johan
Erson var en så hederlig och bra karl, hon kunde
önska sig, och att om hon längre gick och vrakade
allt, som bjöds henne, så kunde hon hitta på
att få gå ogift i alla sina da’r. De sa’ om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
