Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är du ute och går? Nå hur har ni’t om
dagarna?»
»Jo tack. Det är nog bra. Moster hålls
med garn.»
»Ja, jag skulle sätta upp en väv till vintern,
tänkte jag.»
Det blev tyst för ett ögonblick. Emma
funderade på, hur hon skulle kunna komma fram med
sin begäran om penningarna. Hörde
knäppningarna på det stora dalkarlsuret och räknade dem
omedvetet.
»Det här väl aldrig hänt något hemma till ert?»
Det klack till i Emma.
»Nej, vad skulle det vara?»
Men så tog hon mod till sig igen.
»Johan ville, att jag skulle gå hit för att höra,
om jag kunde få ut penningarna till utstyrseln.
Han sa’ att han behövde dem nu.»
Hon kände, att hon rodnade, därför att hon
ljög, men kom genast att tänka på, att mostern
skulle tro, att det var, för hon bad om pengar.
Mostem höll upp med arbetet.
»Jag tyckte Olson talte om, att han hade ställt
så, att han hade penningar hemma. Du får tala
vid honom nu, när han kommer hem.»
Emma tog av sig koftan och väntade. Gick
sedan fram till spiseln och frågade, om hon ej fick
hjälpa till med middagsmaten. Hon kunde ej
sitta och grubbla.
Äntligen kom morbrodern. Han hade gått vid
plogen, var svettig och trött. Hälsade på henne
utan att säga något mer och slog sig ned vid
bordet, medan hustrun satte fram maten.
»Emma är här för de där pengarna», sade
madam Olson.
Emma vände sig bort och bet hårt ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
