Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läpparna. Hon kände sig nästan säker, att
morbrodern skulle göra svårigheter.
Han åt en stund tyst, hostade så och lade
bort kniven.
»Hur mycket var det, du skulle ha?»
Emma vände snabbt på huvudet.
»Det vet ju morbror. Ett tusen kronor»,
sade hon.
»Hm! Ja. Du vill väl hem, kan jag tro.»
Han gick in i kammaren och stängde
dörren. Emma hörde, hur han där inne bläddrade
i pappersbuntar. När han kom ut, hade han tio
hundrariksdalerssedlar i handen.
Emma tog dem utan att räkna dem och
stack dem i fickan, som om det varit en näsduk.
»Jöss’ barn, så du lever med pengar.»
Hon var yr, såg ingenting, hörde ingenting,
sade bara adjö utan att höra på morbroderns
förmaningar att akta pengarna eller mosterns
inbjudan att stanna till middagen. Hon bara gick,
fast hon kände sig matt i knävecken, och fast
det susade i hennes huvud, som om hjässan hölle
på att sprängas sönder. över gården gick hon,
och när hon kom in i den mörka portgången,
där ingen kunde se henne, tog hon häftigt fram
sedlarna ur fickan för att se, om de verkligen
voro där, räknade dem om och om igen, tryckte
dem mot sitt ansikte, medan hennes bröst hävdes,
och stora, tunga tårar föllo på de solkiga, gröna
papperen. Hon kom att tänka på, att hon ej sagt
farväl därinne ordentligt en gång. Och nu skulle
hon aldrig få se dem mer, aldrig. Och de hade
varit för henne som mor och far. Men hon vågade
ej gå in igen. Hon kunde ej hitta någon
förevändning. Därför gick hon stilla bort med
sedlarna fast ihopkramade i sin knutna hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
