Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro ute för att göra uppköp, kommo till mig, om
de hade aldrig så lång väg att gå. Och jag var
alltid glad och vänlig vid mina kunder, och så
till sist blev den här lilla lokalen ledig, och så
köpte jag den, och nu tjänar jag, oss emellan
sagt, tjugutusen mark om året. Men det rör
inte de här djävla dumma tyska ölpumparna. För
det är ett rackarsläkte, det ska’ jag säga er.»
Han tystnade och såg sig omkring i det
eleganta rummet med de tunga gardinerna, den tjocka
mattan och de fina möblerna. Därpå hällde han
i glasen, vi klingade, och sedan vi en stund tittat
på varandra, började vi skratta, räckte på en
gång fram händerna och kommo överens om att
kalla varandra för du.
»Tack ska’ du ha bror», sade min nye vän,
i det han tog upp näsduken och torkade sina
läppar. »Tack ska’ du ha, det är förbanna mig den
första människa, jag har druckit brorskål med i
Köln, fast jag nu här bott här i elva år. — Ja,
så här det gått med mig här i världen, ser du.
Men det ska’ jag säga dig, att jag har aldrig glömt
min kärlek till det, som är stort och skönt. Och
om jag nu har hållit på med det här i så många år,
så har det bara varit, för att jag en gång inte
skulle behöva tänka på utkomsten längre, utan
kunna slå mig i ro och leva för allt, som jag har
längtat efter i hela mitt liv. För om jag inte kan
göra något själv som konstnär, så kan jag
åtminstone njuta av allt, vad andra människor gjort,
som är mycket förmer än jag, det vet jag nog.
Men mitt hjärta är lika varmt nu, som det var, när
jag stod på stranden och grät, för att jag inte
kunde få följa med studenterna, när de foro bort
för att sjunga i Paris. Och jag vill bosätta mig i
Sverige, för jag trivs inte här i Köln! Jag
kommer ihåg, vad min direktör vid Södra teatern,
salig gubben, som gick och hängde sig, sa’ åt mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
