Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 PR
vVålsoch fällhet, "(detea åromoralifer;) alla defä
tankefått 1åger jag, kuhna ril deras nytta vål af
förnufret begripas, men aldrig fattas til deras vå.
fendtlighet, aldrig ingå” i defs fordringar, aldrig af
förnuftet ålågeas, ånnu mindre verkas! och uppa
komma; Deras princip år helt annan: "det år
godheten, Denna. enfani’ ger Amne åt hela den
menikliga. verkfamheten: i"defs’ förhållände til ans
dra... Förnuftet ger blött regeln, och det ändå
endatt til en vifs gräns, -eller få lånet fom råttvis
fans ovilkorliga fordringar (förnuftslagarné för ges
menfamt beftåndy ftråcka "ig: I althvad fom Öfs
verlkrider deffa fordringar, ger åter "godheten fig
fjelf, helt enfam både ämne och regel. A ;
Et inkaft bör hår upptagas; Man kunde fåga?
1åt’ vara at vålviljan fåfom en Érondvprincip fannes
i mennilkosnaturen3 men sdefs utvelling, defs verka
famhet, beror vifterligen gänika mycket af kroppss
daning; tilfålliga pasfioner, mer eller mindre”tråns
gande behof fom kunna motfåga, må hända alde.-
les "förqvåfva den; Huru” vil man då bygga en
moralilk lag på en få valklande princip? Huru vill
man göra til en kännedoms grund för de menfkli-
ge: pligterne en vifs benågenhet för andras" vålg
antingen förre eller mindre, fom juft derigenom
tyckas böra gifva åt olika finnen olika förfkrifter ?
Huruy stil förbindande grund, er kånfla fom kan
genom oåndligt många orfaker förminikas och qvåf-
Vas? Lågg til, at om man åndtligen måte tiltå at
viffa pligter verkeligen tyckas åga en’ftarkare grund
i meniklivhetens ’ovilkorliga behof; ån i någon
”Nass förnuftslag, få gifvas åter andra hvilka af
ingens vål eller” lidande omedelbarligen åläggas,
och "hvilkas enda förbindande ’grund tyckes vara
blottäå" medvetandet af deras råtthet, "Det år N
N a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
