Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 ———
fers välg jag vet ej ens om det; Vöre nyttigt at
intala. dem det; För en rigtigt flutbunden philos
foph , gifves. likväl, jag är derom öfvertygad,
intet medel at undvika denna Nutföljd , få länge
principen för våra moralifka gerningar infkränkes
innom blotta: förnuftsgåfvan. Detvär blott genom
efterföljd af; naturens tydeliga anvisning , genom
antagande hos mennifkan af et urfprungeligt; et til
hennes: fullkomlighet hörande: fällhetsbegär fom omå
fattar andras väl, och gjör derigenom’ andras äns
damål til våra: egna, Lo det är blott på fådant fätty
fäger jag, fom våra pligter kunna få, ockfå enligt
fyftem; "det ändamål i mennifkoleföaden , fom de.
verkeligen hafva, enligt hvars och ens egit medve«
tande, Man’ har’ orätt at anfe denna princip för
ofäker och vaklande. "Hvar ’ dödlig, äfven’ dén
mint tänkande; den minft fromfinnade, röner. vise
ferligen/ genom egen erfarenhet hvad til lefnadens
trygghet och fällhet ovilkorligen fordras, och fkall
Y’anfegnde til andra, altid mycket hellre bidraga
dertil "än beröfva dem det. På detta kan med
vilshet räknas, och detta juft är det vigtiga. Eee
gennyttans freftelfer ; pasfionens hänförelfer kunna
flund från fund förblinda omdömet och til en vifs
grad vaänftälla mennifkosnaturen, men de förmå ej
omfkapa dens ’ Principen til godhét är qvar, faft
än öfverväldigad, och den uppvaknande förebråels
fen bevifar det. Om denna princip ej är hos alla
fog verkfam, noz lifaktig, at föra dem til defla
hjeltemodiga offer åt andras väl, fom utgöra den
moralifka ordningens högfta fkönhet; är den likväl
hos alla ftark nog, för at aldrig ntan egen beltraff-
ning tillåta någon at uppoffra andra åt fina fördes
lar; och den blir derigenom tilräcklig at åtmins
Rone motvärka möjligheten af den moralilka ordnins«
gens totala förgätenhete Förnuftsgåfvan Ng
me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
