Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 & 3 - 8. Svensk Litteratur - 6. Grundläggning til Metaphysiken för Seder, af Immanuel Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— dkärpfinnighet. Jag kan hafva haft orätt i de anmerk.
hingar jag deröfver vågat; mina begrepp om detta
mörka åmne kunna vara ofullkomliga ; men åfven
andra inkaft oberåknade, huru fkall jag fatta fjelf-
va hufvud. grunderna af detta nya Pligt-fyftem?
—— Når Autor förutfåtter hos mennifkan, fåfom
hennes råtta våfendtliga Jag, en vifs abttra& före
auftsperfonlighet, med dertil hörande lika abftra&
förnuftsvilja, lagftiftande ledamot i affigternas ri.
ke; når han antager fåfom enda råtta urfprunget
til pligtbuden, en få belkaffad affkild perfonlige
het, fom har intet åndamål gemenfamt med hela
den öfriga mennifkan; men hvars lagar ej defs
mindre ovilkorligen gålla för den lågre varelfen,
ehuru fåfttad af natur-nödvåndigheten vid fållhetens
åndamål: = månne han ej då verkligen ger fig
fjelf något mera förut ån den pröfvande tvekfams
heten "kan utan fvårighet medgifva? och månne
denna metaphyfifkedramatifka föreftållning af vår
moralifka förbindelfegrund , til åfventyrs icke ine
nehåller ånnu mera bild ån verklighet?”
Jag kän ej nog anhålla om urfåkt för min dris
ftighet; men beftår mennifkan verkeligen af en fådan
dubbet perfonlighet, med rigtigt åtfkilda,; eller råt-
tare fagt, ftridiga ändamål? Hvarigenom bevifer Aus
tor at detfå kallade rena förnuftet år hos mennifkan,
förenadtmed en utan all affigt på följderna, la gftiftane
de vilja. och at deffa begge utgöra hos henne et fere
fkildt befallande jag, utan minsta fammanhang med
hennes fållhetsfökande varelfe? Gifs något jag, det
vill fåga, någon perfonlighet, finlig eller Öfverfin«
lig, (blott åndelig,) med inga andra ån allmen-
na förnufts såndamål? Om fållhets.behofvet måtte
fom en nödvåndig princip til verkfamhet våtendtli-
gen förutfåttas hos hvart och et åndeligt jag, innan
det kan tånkas tfårom en ferfkildt exiterande, och
L å ver
(d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
