Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 & 6 - 9. Svensk Litteratur - 8. Job. Prof-Öfversättning af J. A. Tingstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARET 139
jag våndas af oro intil morgonens
Tärande får och fkorpa af mull
äro min kropps klädnad:
Min hud helas,
och fpricker åter i nya får.
Mine dagar löpa fnabbare,
än en väf (rullas af fin bom)
och flutas, utan hopp.
Tänk dock theruppå,
at mit lif ilar fåfom, et väder,
The fälla dagar, fom jag njutit,
fer mit öga aldrig komma åters
The mig fågo, Te mig icke mer.
To kaftar tit öga uppå mig,
och jag är ej mer.
Molnet tynar och förfvinner:
få ock then i grafven nedgår,
han figer icke up igen:
kommer icke i fin boning tilbaka
och kännes icke mer af fit rums
Ty må jag icke tilfuta min mun!
jag må tala i mit hjertas ångeft:
klaga i min fjäls bedrötvelle,
Är jag et ftormande haf,
eller et vildt hafsdjur:
at Tu inom ftängfel måfte fluta mig?
När jag tänker:
Min fäng torde tröfta mig:
Min bädd hugfvala mig; i;
förfkräcker Tu mig med drömmar
och förfärar mig med inbillade fyner,
få at jag heldre önfkade, at qväfvas,
döden heldre , é
än krafter för- mit lif”. — — —
”Stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
