Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- / SS
trade fin beundran i de varmafte uttryck =
och likvål hade ,uplåfaren altid "öfverhoppat ’
hvarannan rad. — :
Ehura vild och ohöffad D:r Johnfon fö-
rekom i fina famtal och i fit yttre våfende ,
var han dock en upmårkfam åfkådare af de-
-ras upförande, med hvilka han lefde, och
vifade altid den flörfla agtning för fällfkaps-
lefnadens finhet och behag. Man talade i et
fållfkap om Lord Chefterfields bref, och
Johnfon påftod, ”at hvar och en månnifka
med upfoftran ville hållre anfes för en fkålm
ån för en man af elak ton”. Gibbon fom
var nårvarande, vånde fig til et Fruntim-
mer af Johnfons vånner, och frågade med
en blick på honom och med en finhet , fom
var Gibbon egen: Min Fru, fkulle ni ej
ibland alla Edra bekanta kunna citera et
undantag 2 — Det år ock fannt, hvad Gold-
fmith brukade fåga om Johnfon (fom man
vanligen i London kallade för en Björn).
at han hade ingen ting af björnen mer ån
Tkinnet. Han var grof, men han hade det
ömmafte hjerta. "Han var retlig och föro-
.låmpande, men aldrig utan ånger. Han
var. en varm vån, en vålgörande och ådel-
modig man. Sjelf i de måft tryckande be-
hof; underftådde och fkötte han fin fattiga
moder. Ja, vid famma tid, tog han tilfig
et vårnlöft, blindt Fruntimmer, fom han
yåtf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
