Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENE
—
X
Lant
Och fvor ej hämd och död på packet
Ur lika fkändlig ton , fom det.
Ej hämden väcktes i hans finne
AF detta vilda fkri, fom til Olympen fteg,
Men, trygg vid fin välgernings minne,
Han kände han var Gud — och teg.
At kalla fin Confeil; och möten at berammag
Fann han ej ämnet värdigt nog;
Han klubben ftaja lät och log,
Och gjorde lyckliga, jämväl de otackfamma.
"Ej, tänkte han, behöfs en fkarp och myndig tan
>At väcka hopen ur fin dvala,
»Med nåd jag ftadga vill min thron
»Och låta min välgerning tala.
»J hvad man mat mit välde fagt,
”Är något grundadt, något rigtigt.
» Alt här fin grund — jämväl en Guds föragts
Jag är ej mindre Gud > ej mindre blir inin magt,
”För det jag tyftar det förfigtigt.
”Alt har fin tid, och klubben fin,
»Och våldet hatad gör all magt — och äfven min:
»Mit välde tryggt på min välgerning hvilari
»Och blott jag icke lomnar in, ;
”Tids nog, at den får rifvet fkinn,
»Som bågen krofla vill och röfva mina pilar«
Så tänkte kärleken: han tröttnade ej vid,
At fyra och välfigna jorden,
Och klubben lemnades i frid
At förta ned hans thron — med orden?
Man fäger ock at Gudens hand,
Af klubben varnad, fparde fmärtan;
Och at den pil han fköt åt hjertan
Där lifvade en bättre brand,
Som mindre tärde, mer förnöjde 3
At han ur fina blomfterband
Sorgfälligare taggen föjdeg
BB 3 ; Sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
