Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då toan msenDA
Som fwyger in fig deribland;
At vöjets ögnablick, fom dröjde >
’ Påfkyndades, och njutningen,
Men fparfamt fkänkt, och vist, at den
Ej nöjet qväfde men förhöjde;
At nu den vifa kärleken
Gick at bebagen kring fig famla,
Och hos den forglna älfkaren
(Man, känner Gudens kraft igen )
Med nya får kan läkte gamla:
Nog af; man trodde fe, at Guden, trygg och ftark,
Faftän han log åt dem fom fkälde ,
Béegyhte öfva ut et mindre nyckfullt välde,
Och bli en mildare monarch.
Mer för fit rikes väl, och mindre för fin ära,
Han flyrde , bandlade och fkref, ?
Och Jacobinen fjelf ; med all fin fallka lära,
Som ralla ändra gypnad blef:
Han fann dev väntade minuten;
Fann; ledd af Gudens hand, kanfke en hemlig dörr,
Förr för hans ömma fuckar fluten’,
Ej ’reglad lika hårdt, fom förr.
Hans bref, ( fom förr tilbaka fändes,
Ej bröts, men fönderflets och brändes >)
Blef läft, med nöje emottogs,
Och af en hand , fom undandrogs,
Han nu en hemlig tryckning kände,
Det öga , fom få flrängt befanns,
Som fig mot avdra ögon vände —
O kärleks allmagt! — fökte hans:
: En obeveklig ällkarinna ,
Hvars köld förrådt et brölft, af marmorns hårda fen,
Af Guden lifvadess; och fen
Förrådde fnart — at hon var qvinna. .
Ren fvalnar älfkaren , och fludfar vid at finna
Sin hårda fkönhet vek, och fuckande , och fvag:
TS Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
