Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
eller Arent, som han till skilnad från den Bonnska
Professorn med samma namn, numera kallade sig — och med
hvilken han på intet sätt vill förblandas — har till fots
kringvandrande större delen af Europa, sedan han vid ett
slagsmål i Paris förlorat det ena ögat, äfven ställt sin marsch
på Sverige; hvarest han varit den enda., af alla do många
som beskådat ofvannämnda Runstafssamling, hvilken förstått
sig på nyttan och bruket deraf — så när som på den ena
förenämnda Runkalendern, hvars text liknade musikaliska
noter. Han har ock värderat denna samling ganska högt,
och mer än engång härvid tillbragt sin tid. De härstädes
nuvarande Matematici, och Astronomer, anse sig likväl högst
besvärade med att nödgas förvara denna inventariesamling
bland sina öfriga instrumenter; och skulle med nöje se om
någon befriade dem från denna ansvarsskyldighet. Men så
går det alltid — ungdomen föraktar ålderdomen, i stället
för att ära och värdera den.
Resultatet af denna undersökning blef således, att
intet spår här förekom, som skulle antyda att ifrågavarande
benkalender skulle hafva ett svenskt, eller skandinaviskt,
ursprung. Men för att närmare kunna bedömma saken,
erfordrades äfven att ej. mindre i detta fall än i Here andra
afseenden — undersöka såväl runstafssamlingen vid
Universitetet i Lund — hvarest (om jag icke bedrager mig) skall,
enligt uppgift, finnas 400 Jlunstafvar — som ock
såbeskaf-fade samlingar i Kristiania och Köpenhamn. I anledning
häraf, såväl som på grund af de skäl hvilka förut (sid. 27)
blifvit åberopade, ansökte jag äfven den 22 Juni 1857
(första gången) ooh den 30 Nov. 1858 (andra gången) ett af
de vid Universitetet då ledigvarande resestipendierna; men
ingendera gången kom jag härvid i fråga, eller ansågs deraf
förtjent, hvarföre de äfven bortgåfvos åt andra.
Återstod för mig således blott att, så vidt möjligt,
undersöka de Finska folkslagens antiquiteter. Men, frågas
billigt — hvarest skall man då få reda på dem? Till den
ändan nedskref jag en artikel i några numror af Finl. Allm.
Tidning 1857, under rubrik: "Eunstafven. En vägledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>