Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
till Finsk fornforskning"; hvaruti jag sökte göra
allmänheten uppmärksam på den vetenskapliga vigten af en
fullständigare kännedom af dessa slags fornminnen, och
anhöll att blifva underrättad hvarest sådana ännu i vårt land
stodo att fås, eller hvilka som ägde dem; ty att någonstädes
sådane ännu sluille finnas — tog jag för afgjordt. Men,
märkvärdigt nog, fanns det ingen som härom kommunicerade sig
med mig; hvilket var ett lika nytt som talande bevis på det
finska folkets liknöjdhet och indolens, i hvad som närmast
angår dem sjelfve. Jag kan icke neka att detta förargade
mig. Och jag beslöt derföre det jag på egen hand, och
utan att röra mig från stället, likväl skulle taga reda på
saken; och det utan andras tillhjelp. Detta fullgjorde jag
äfven på ett ganska eget sätt10), nära nog på samma vis
’") Detta tillgick sålunda att jag, redan från ocli med September
månad 1857, började att (lagligen besöka stadens hamnar, dit likaså
dagligen ankommo nya båtar och vedskutor, med lifsmedel och
landt-mannaprodukter, för stadens behof — ej blott från bela Nyländska
skären, utan stundom äfven från Åland, Åbo och Wiborgs län, ja
ända uppifrån Österbotten. Här gaf jag mig i samtal med folket,
förklarade för dem först, och — dels med fornsaker, dels med plancher
— visade hurudana slags fornlemningar vi i allmänhet iiga från
äldre tider, och slutade alltid med att fråga: 0111 de ej, i sina
hembygder, kände till några sådane? De flesta kände, naturligtvis, till
ingenting; men i hopen fanns alltid någon, som visste mera än de
andra, och som härom hade att berätta ett, och annat. Hvad jag ansåg
förtjent af att närmare undersökas, tecknade jag genast opp — jemte
sjelfva lociis, eller stället, hvarest det skulle förekomma. Och ej nog
dermed! För närmare kontroll, upptecknade jag äfven sagesmannens
namn, (för att, vota till hvem jag framdeles hade, i detta fall, att
hålla mig) äfvensom dag och datum när meddelandet blifvit gjordt.
Härmed fortsatte jag på samma sätt bela den följande sommaren 1858;
och jag återkom sällan, och aldrig, utan att icke betydligt hafva
förökat. min samling af antiqvariska notiser, och anteckningar —
grundade visserligen, tillsvidare, endnst på andras lösa uppgifter; mon alltid
likväl förtjen|a af att, närmare och nogare, undersökas. Sednare på
hösten, vid inträffad marknad, examinerade jag på samma sätt
marknadsfolket, i deras s. k. "bondqvarter"; hvarvid jag anträffade allmoge
från flere olika liin ocli provinser — ja ända från Sotkamo och
Kuu-samo socknar, jemte en stor mängd Arkangeliter eller s. k. "laukku
ryssar". Sedan hämnarne laggt sig, besökte jag först den å Skatudden
beliigna s. k. flottska kasernen, hvars manskap varsammanbragdt
från alla möjliga trakter i Finland. Med befälets begifvande, och på
dess befallning, uppställdes manskapet, kompanivis, i sjelfva kasernen,
der jag först höll för dem en kort föreläsning angående våra
antiqvi-teter, förevisade dem en runstaf, både en finsk ben- ocli träkalender,
ni.ni.,och slutade åter med att fråga: om, ocli hvad, de härom kände?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
