Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
— bara dessa finnar lara sig att tala svenska, så behöfves
det ej mera; de äro då ej blott (såsom nu) svenska undersåter,
utan de hafva derigenom äfven fått sig ett rent svenskt
hjerta. Det vore ungefär detsamma som att påstå, eller att
tro: — bara man pådrager munsjör Hans en svart röck, så
blir han genast en qualificerad prest. Nå hafva då icke
finnarne alltid varit trogne och lydige undersåter, den tid do
lydde under den svenska kronan? Och detta äfven — utan
att kunna tala svenska? Icke är det ju språket, ensamt,
som bildar och utgör nationaliteten; äfven om det i någon
mån, såsom en faktor, deri ingår, eller till en dol bidrager
att karakterisera den; och hvarigenom vi igenkänna våra
stamförvandter. Och icke är det ju nationaliteten (vare
den, föröfrigt, hvilken som helst) som vi böra söka hata och
utrota, mera än individualiteten. Tvärtom, vi böra
uppskatta och respektera den; ja vi borde, hvad mera är, älska
och högakta den; ty den har alltid sitt gifna värde, då
saknaden deraf har så godt som intet värde — åtminstone i
denna mening taget.
Derföre då Förf. varnar för en „absurd tillämpning" af
nationalitetsprincipen, såsom ett ^politiskt prejudikat", så
bevisar detta huru litet ban är kapabel att bedöma frågan.
Är nu nationalitetsprincipen, i sig sjelft, icke absurd, så kan
tillämpningen af denna princip så mycket mindre vara det,
så framt man icke (såsom Förf.) på ett absurdt sätt
behandlar den, d. v. s. våldför, missbrukar, och förtrampar
den. Han säger sig väl hos de Skandinaviska Finnarne
vilja förekomma längtan efter en förening med
stamförvand-terna „öster om Bottnen"; men det är just en sådan längtan
han, genom sitt förordade och sitt tillämnade förslag,
skall — om någonsin — hos dem både väcka och lifva.
Ty i samma mån som finnarne i Finland behandlas väl,
men finnarne i Skandinavien deremot — åtminstone i detta
afseende — mera illa, och styfmoderligt, blir det i sanning
svårt att förekomma en sådan längtan. Förf. tyckes här
hafva samma idé, som Svenskarne alltid haft, nemligen att
vilja utmåla Ryssarne „såsom f-—n på på väggen,, (som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
