Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
om iblknd dem boende Finnar, inser jag omöjligheten för
någon annan än en infödd finne (soin här minsann icke får vara
slöskodd) att på ort och ställe taga reda på saken; hvarföre
jag ock afstår från ott så vanskligt försök.
Huru, och på hvad sätt, skulle dessa Finnar då hafva
kommit till Levanten? blir en särskild fråga, hvilken är
lättare besvarad. Man känner af Historien det Ryssarne,
under forntida krig, då de icke funno guld ock silfver till byte
i det fattiga Finland, bortförde derifrån med sig en del
samhet, och pröfvad trofasthet, hvilket ligger djupt inprägladt i den
genuint finska karakteren, — sådant man svårligen annorstädes torde
anträffa. Det har roat mig här, att med (lit omtala alla dessa slags
me-surer, för att visa huru litet man i allmänhet vinner, eller uträttar, med
att i detta fall hoppas på, eller fästa sin tillit till andra — der endast
den subjektiva energin, och förmågan, förmår något att uträtta.
Hvad föröfrigt sjelfva hufvudfrågan angår, så är det ju
historiskt kändt, att ej blott storfurstendömet Nowgorod, — ocli flere
andra orter i Kyssland, såsom Bielosero, linstow, Murom, m. fl. —
utan iifven storfurstendömet Sus dal (eller det nuvarande
jNIoskwa-guvernementet) ursprungligen fordom (d. v. b. före år 800) till stor
del var befolkadt af en Tschudisk eller finsk folkstam, innan Sarmater och
Slaver här fal tade fast fot; hvarmed de finska folken småningom mer
och mer sammansmälte. I detla fall har således den genom Lundin
mig meddelta folktraditionen — sin fullkomliga riktighet. Huruvida
någon qvarlefva från så aflägsna tider ännu, med afseende å språket,
kunnat bibehålla sin nationalitet, är dock föga troligt, ehuru icke
omöjligt; hvarföre det voro artigt att närmare känna förhållandet.
Åtminstone liar Mordwiner, Tseheremisser, Tschuvascher, ocli andra finska
folk-clementer — intill sednaste tider bibehållit sig bland Ryssarne, ocli det
äfven i grannskapet af större städer. Likaså känner man af historien
att, äfven sedermera, då Nowgoroder och Susdalare bekrigade Jämerna
(ett folknamn som försvunnit från sednare tiders historia, der i det
stället Karclnrnc spelat hufvudrolen) t. ex. åren 1012, 1123, 1186,
1227, 1256, 1202, m. fl. (jemf. sid. 18) hvilka krig, enligt den tidens
sed, hufvudsakligen bestodo i att härja och plundra, så bortförde de med
sig, vid återtåget, en del af befolkningen, eller umånga och otaliga
fångar", (som det heter i de ryska krönikorna) hvilka släpades till det
inre af Ryssland, der de dels bortsåldes såsom slafvar, dels användes
at t odla oek befolka större gods och egendomar. Samma taktik
fullföljde Ryssarne ännu vid sinn sednare krig, under flere följande sekler,
eller allt. tills fredslutet i Nystad 1721. Detta torde ej blott förklara
orsaken hvarföre finnar än i dag anträffas å större lägenheter och
förläningar, i grannskapet af rikets förnämsta städer, såsom t. ex. kring
N o \v g o r o d, K o s t r o m a, Tvv er, Moskwa, Kasan, As tr
a-chan, m. II. utan hvarföre de der (enligt Argillanders uppgift.)
benämnas ^kolonister". Dessutom torde under framfarna tider, vid stora
hungers- och missväxtår, frivilliga utflyttningar hafva skett till
Ryssland, någongång kanske äfven till följd af falska rykten och
förespeglingar om storn och lofvade förmåner: liksom fallet t. ex. var 1816.
(Jemf. Svensk Litter. Tidn. 1817, n:o 50, sid. 798).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
