Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Resultatet af professor -Munchs forskningar uttryckes på
följande sätt: „Finland var icke något utifrån för värfvadt
bihang till, utan en utväxt af Sverige."3) Skild ifrån Sverige
kan dess civilisation nästan jemföras ined en afhuggen lem,
som, afsöndrad från kroppens blodcirkulation, genast måste
förvissna. *) I hvilket besynnerligt förhållande Finland
derföre kom genom skilsmessan från Sverige — är lätt att inse.5)
Ryssland var bland alla angränsande europeiska stater den,
hvartill Finland — om det skulle fortfara att vara ett civilise-
Konsistorium mer än en gång; yttrat, att mina skrifter väl ägde vä rde,
(vackert så! eller — livad skulle de väl mera äga?) men icke vittnade
om (denna slags) lärdom, som icke duger — ja icke ens för hönsen.
Men som dessa Historiens gengångare (för att återkomma till Munch)
ändå alltid måste anföra något skäl, till stöd för sina hypo’eser, så
är deras skäl äfven kiir ganska kostligt, för att ej förtjena anföras. T)e
säga nemligen: Uhuru var det väl möjligt, för den till Skandinavien
nya (?) med Odin skedda invandringen, att med landets fordna
invånare komma till rätta, eller slå sig ut, om de icke kände deras
språk. De voro följaktligen folk af .ramma språkstam." Säg — är icke
detta ett historiskt bevis? Och dessutom ett bevis — som stoppar.
Andra åter (och deribland Wilde) påstå att finskan och svenskan
ursprungligen äro systerspråk, hvilka — härstammande af samma
modersmål — intill XII seklet ganska mycket liknade hvarandra. (Niin
kyllä, totta kaikkil). Denna förmenta likhet bestod förmodligen endast
deruti, att åtskilliga ursprungligen linska ord ingingo, och upptogos, i
svenskan (såsom t. ex hässja, håf, känga, käpp, perla, pörte, mjärila, ni. fi.)
liksom åtskilliga svenska ord fingo burskap i finskan (som t. ex. lasi,
lasku, likka, h/kki/, rikas, riski, m. fi.) och att fordom i svenskan
åtskilliga ord skrefvos (och troligen prononcerades) nog mycket efter
finskt uttal, och med diftongliud (som t. ex. hauk, hök; kaup. köp; kiusa,
tjusa; kirkiuherra, kyrkoherde; prooastr, prost; pundare, besman; m. fi.)
livilket endast, bevisar att finskan — åtminstone på somliga ställen,
eller hos vissa personer — då, mera än nu, inverkade på det svenska
tungomålet; hvilket småningom, och med tiden, härifrån allt mer och
mer emansiperat sig. Vi hafva redan en gång förut härutinnan så
tillräckligt, och så grundligen, gendrifvit dessa slags fornforskare,
angående finnarnes ursprung i norden, att- vi nu kunna spara oss mödan
härmed, (jemf. Försök att förklara Taciti omdömen angående Finnarne.
Stockholm 1834, sidd. 122, 123).
3) Hvad vill nu detta säga? Troligen ingenting. Ar icke hvarje
ny acquisition, eller utvidgning af ett land (eller af ett rike) en
tillväxt" deraf? hvarföre skall det då kallas utväxt eller bihang?
4) Liknelsen skulle visserligen kiir kunna hafva sin tillämpning,
om ej i den af sönd råde delen funnes så tillräcklig egen
(inneboende) lifskraft, att den ej blott kunde statuera och utveckla sitt eget
bestånd, utan äfven skyddet af sin existens. Ifrån en afskuren telning
af ett träd uppspirar ju ofta en växt, större än sjelfva moderstammen,
och barnet växer ofta sin fader öfver hufvudet.
5) Månne väl detta förhållande var så ubesynnerligt", som
förf. här låter påskina? Oss synes det deremot vara mera naturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
